Det började lite segt för dag 1 här i Arvika. Ösregn och lite (vad jag tycker är) tråkiga artister. Det var nog inte förrän kl 22.30 som festivalen började vakna till liv och Robyn gick på scen. Hon är helt klart för stor för att spela på den näst största scenen. Knökfullt och smått hysteriskt blev det. Men så är hon extremt duktig också. Robyn spelade samtidigt som danska hårdsyntharen Leatherstrip, jag kikade bara lite snabbt på honom och konstaterade att nää det var rätt intetsägande, malande och rätt tråkig EBM.

Så jag begav mig ner till stora scen där Kent stod på tur. Förmodligen dagens dragplåster nummer ett. Oj så bra det blev! Det var helt klart Robyn och Kent som gjorde dagens Arvika. Ja ok, ett par band till som jag upptäckte var också riktigt bra. Dessa var Holy Ghost! från USA och Chromeo från Kanada. Jag lyckades se de 2 sista låtarna med svenska Universal Poplab, vilket lät väldigt bra. För att nämna övriga artister som spelade på första dagen: Timo, Juliette Lewis (hon skådespelerskan som är med i From Dusk till Dawn), Regina Spektor och Hästpojken. Nu är det dags att försöka ta några timmars sömn.

Gäsp och natti natti
Önskar
Beppe

Trots sångarens självmord den 20:e augusti kommer nu debutalbumet med bandet från Camden, London med det långa franska namnet Ou Est Le Swimming Pool.

Det var efter en spelning i Belgien på Pukkelpop-festivalen den 20:e augusti som sångaren Charles Haddon tog sitt liv, endast 22 år gammal. Det spekuleras om det kunde varit en incident som hände under deras speling som gjorde att han begick självmord. En medlem i bandet gjordet ett stage dive, hoppade alltså ut från scen i publikhavet. Olyckligtvis landade han på en tjej som fick föras till sjukhus. Efter spelningen klättrade Charles upp i en 16 meter radiomast och hoppade.

Bandet har haft samtal med familjen Haddon och dom vill att deras debutalbum "The Golden Years" ska släppas. Även den kommande singeln "The Key" kommer efter albumet. Jag har lyssnat en hel del på detta album dom senaste dagarna.

Det är albumet är verkligen något som jag kan rekommendera. Här pratar vi 80-tal, enkla trummaskin-programeringar med det där gamla soundet av Roland 707 eller 909, synthljuden verkar också härstamma från denna tid. Ljudbilden och deras sound är helt fantastisk, tycker jag. Albumet innehåller 4 singlar, som alla är riktigt bra. Debutsingeln "Dance the way I feel", "These new knights", "Jackons last stand" och den kommande "The key". Det finns även ett par till låtar på albumet som skulle kunna bli kommande singlar. Sista låten "Next to nothing" är en riktigt tjusig låt, pulserande syntbas, burktrummor som låter som en gammal DR 110 och vackert arrangerande stråkar. "Outside" och "Our lives" är två andra lite lugnare låtar som är riktigt bra, "Outside" finns med på b-sidan av singeln "Dance the way I feel". Låten "The feeling" skulle kunna bli ännu en singel. Det är samma hit-potential som i dom övriga singlarna. En refräng som sätter sig i huvudet. "Curtain falls" och "Better" är två riktigt bra albumspår, som kanske inte riktigt når upp till att vara singel-material. Albumet är väl värt att lyssnas på, eller köpas. Skulle det sättas betyg på skivan hade jag nog satt 4 av 5. Det är kanske en låt som inte riktigt når upp till övriga låtar på albumet och det är "Get along". Som sagt, ett mycket bra album som jag verkligen kan rekommendera.

Ha en bra helg!
Beppe

Oj vad tiden går! Nu är det ju bra längesen, men hur som helst, den lördagen 21:e augusti var jag och min bror i Kalmar på årets sista Forever Young. Det var näsan samma upplägg som i Varberg där jag också besökte. Lite omorganisation i spelordningen och så var Human League på besök i stället för Howard Jones. Dessutom hade vi vädret på vår sida, varmt och solsken. Området var ju väldigt vackert där vid havet och slottet. Nästan lite varberg-feeling med hav och slott, ja eller fästning.

Jakob Hellman

I Kalmar började även Jakob Hellman, han körde sitt album och gästartisten han hade med dig den kvällen på "Vara vänner" var sin fru. Det låter bra på skiva och det låter bra live. Jag träffade honom efterår och det lät nästan som om det skulle kunna komma något nytt ifrån honom. Det återstår att se, eller höra.

Ultravox

Något som va lite synd var att nästa band var Ultravox. Redan kl 19 gick dom på scen. Det var en lika magisk konsert som i Varberg. Rutinerade, spelglada, skickliga, avslappnade, man riktigt såg hur dom tycker om att stå på scen. det måste var svårt för ett sådant band som Ultravox att välja låtar till en timmes spelning. Så många album med så många bra låtar. Det hade varit perfekt om dom hade fått avsluta även i Kalmar, med den fantastiska ljussättningen. Men det är dumt att klaga, det blev en timmes med grymma hits!

Lustans Lakejer

Lustans Lakejer med Kinde i spetsen var nästa band. Det är riktigt roligt när dom plockar fram lite oväntade låtar som "Paradiets portar", "Skuggan av ett tvivel" och kanske "Begärets dunkla mål" (som dom även spelade i Varberg). Står man där och kikar på övriga medlemmar känns det nästan som om dom har studerat dom gamla originalmedlemmarna, som t.ex. Julian som nu spelar bas har nog sneglar en del på hur Peter Bergstrandh för sig på scen, eller Johans son Lotus Kinde har nog fått lektion av pappa Kinde hur man skulle se ut och röra på sig på 80-talet. Ihop med Ultravox var detta kvällens största höjdpunkter. Tack Kinde!

Reeperbahn på avstånd

kl 21 var det så dags för den absolut sista Reeperbahn-spelningen, någonsin. Inga mer återföreningar eller liknande sa Olle. Visst är dom lite speciella Reeperbahn, men  jag gillar dom. Speciellt skivan dom kom 1983 "Peep-show". Dom spelade nog 5-6 låtar från detta album till min glädje. Favoriten är fortfarande "Älskling, du är som en pistol".

Marian Gold

Alphaville, som en gång i tiden var stora favoriter har tyvärr halkat ner på denna trappa. Hela deras nya koncept känns inte alls bra. Nya singeln som kommer att släppas i början av oktober heter "I die for you" är ju ingen direkt hit, men man kan höra lite fragment av gamla Alphaville i den låten. Jag hoppas som skrotar dom riktiga trummorna och säljer elgitarren och hitta tillbaka till det gamla Alphaville-soundet. Jag såg faktiskt inte så mycket av denna spelning kan jag erkänna. Jag fick en liten pratstund med Phil och tjejerna, ja eller damerna just då.

The Human League

Eftersom inte Howard Jones kunde vara med fick Human Leage med Phil Oakey, Susanne and Joanne komma till de platser som inte Howard kunde komma, Kalmar bland annat. Jag såg Human Leage på deras Dare-turné i Köpenhamn december 2007 vilket var helt fantastiskt. Jag vet inte om jag kan säga att konserten i Kalmar var lika fantastisk som den i Köpenhamn. Visst lät det mycket bra, men det var ett gång låtar som kunde ha bytts ut. Snygg scen hade dom i alla fall, uppställt prydligt på podier, vita syntar, vita syntställ, tjusigt! En hel del från Dare-skivan spelades, och givetvis den som de flesta väntade på "Don't you want me". Men dom har ju så mycket mer bra låtar!

Det gick ju rätt snabbt dom där 7 timmarna i Kalmarsundsparken, det måste vara ett tecken på att det var en lyckad kväll. Frågan är, var detta slutet eller början? Blir det ett Forever Young 2011? I så fall  vore inte fel med en lineup som såg ut ungefär: Indochine, OMD, Yazoo, Visage, Secret Service, Ratata...

Drömma kan man ju alltid!

Ha en bra dag!
Noddan och Beppe

Tänk att lilla Varberg fick besök av Jakob Hellman, Howard Jones, Lustans Lakejer, Reeperbahn, Alphaville och Ultravox lördagen den 7:a augusti. Premiären i Linköping hölls dagen innan. Idag är det Forever Young i Eskilstuna och imorgon i Helsingborg. Sedan är det bara Gävle och Kalmar kvar. Hur var detta då kan man undra?

Hellman

Festivalen öppnade kl 17 och Jakob Hellman körde igång kl 18. Han spelade låtarna från sitt album han släppte 1989. Jag har albumet här hemma men inte lyssnat så mycket på det. Ett par låtar var ju riktigt bra som till exempel hans stora hits "Vara vänner", "Tårarna" och "Hon har ett sätt".

Howard

Kl 19 kom den gamla syntharen Howard Jones in och körde en timmes gamla hits. Vad sägs om "New song", "What is love?", "Look mama", "Like to get to know you well", "Things can only get better" och så vidare. Han hann även med en cover på The Killers "Human".

Kinde

Lustans Lakejer, eller Johan Kinde som är den ende som är kvar från detta gamla fina band körde igång kl 20. En timmes nostalgi blev det, "Rendez-vous i Rio", "Man lever bara två gånger", "Stilla nätter", "Paradisets portar", "Läppar tiger ögon talar", "Begärets dunkla mål", "Diamanter" för att nämna några stycken. Även den kommande singeln med titeln "Det verkade så viktigt då" spelade dom. Kanske kommer den att ges ut på det gamla skivbolag som åter att väckts till liv: Stranded Rekords?

Olle

Reeperbahn hade lyckats skrammla ihop tre originalmedlemmar: Olle Ljungström, Eddie Sjöberg och Peter Korhonen. Sist jag såg Reeperbahn var på deras återförenings-spelning på Hultsfredsfestivalen 1986. Nu var det kanske inte lika bra som det var då. Men det var bra! Kul att höra dom gamla låtarna live igen. Speciellt min favorit "Älskling, du är som en pistol". Lite kuriosa: Olle har även spelat i hop med numer Caroline av Ugglas make, Heinz, dom gav ut ett album och en singel under namnet Heinz & Young.

Marian Gold

Kl 22 var det dags för bandet vars gamla hitlåt som festivalen fått sitt namn ifrån. Alphaville. Även här är det inte många kvar från original-Alphaville. Det är sångaren, Marian Gold. Trots "Sounds like a melody", "Big in Japan", "Summer in Berlin", "A victory of love" och "Forever young" blev jag rätt besviken. Sista låten "Forever young" var i och för sig riktigt bra. Jag såg som tidigt i sommars här i Växjö, vilket då gav mig en mer positiv inställning. Det lät bra. Men nu, det var lite segt, lite för mycket techno, lite för mycket elgitarr-mangel. Njaaaa!

Midge Ure & Chris Cross

Warren Cann & Billy Currie

Räddningen kom kl 23. Ultravox! Ojoj! Det här var värt hela biljetten. Det var snyggt och det lät fruktansvärt bra. Dessutom är dom alla original från den andra och mest kända uppsättningen av Ultravox, dvs Midge Ure, Warren Cann, Chris Cross och Billy Currie. Detta är ett band som jag länge har velat sett, men aldrig haft möjlighet. Men nu äntligen! Dom hann spela många gamla låtar, eller vad sägs om "Hymn", "Dancing with tears in my eyes", "Sleepwalk", "All stood still", "Vienna", "Love's great adventure". Det är väl en låt som var kanske lite mindre bra och det var "One day". Avslutningslåten "The voice" var helt fantastiskt, dom hade dammat av den gamla versionen från Monument-spelningen från 1982. Där låten avslutas med ett trumsolo där alla medlemmar är med. Det kunde inte har blivit en bättre avslutning på kvällen!

"Vienna" och avslutningen "The Voice"

Är det Helsingborg och Kalmar som gäller nu? Tja kanske. Vad som är lite annorlunda nu är att Howard Jones har åkt hem till England och The Human Leage är på besök i stället. Det ska ju tyvärr bli regn i helgen i Helsingborg. Så då blir det nog Kalmar den 21/8. Det finns ett litet tält där dom säljer tröjor och skivor och annat smått och gått, och som vanligt till rätt höga priser. Det finns också möjlighet att äta och dricka på området. En korv med bröd 50 kr eller hamburgare 80 kr. Öl och vin för 55 kr finns också till de som vill ha det. Nu vet ni menyn!

Lilla scen & stora scen i Varberg

Ha en bra dag!
Beppe

Igår var det sista festivaldagen i Arvika. Kanske något bättre än de två andra dagarna. Tyvärr inledde sista dagen med ösregn, igen. Jag var i och för sig inte på området förrän strax innan kl 16, innan dess hade det varit en drös med hårdrock och indie, vilket kändes som att det var helt ok att råka missa. Alice In Videoland var först ut på stora scen kallad för Vintergatan. Men dom gav ett riktigt tråkigt intryck. "Tack som fan" var det enda sångerskan kunde säga. Så här i efterhand så kommer jag inte håg en endaste låt som dom spelade.

Combichrist

Jag drog mig mot Apollo-scenen där Combichrist (NO/USA) skulle spela, jag stod ut de 3 låtar som vi fick vara i fotodiket framme vid scen, sedan begav jag mig mot den lilla lada där pressen kan gömma sig. När jag satt där i ladan och vilade lite körde ett kritikerrosat band igång på stora scen, dom hette visst Shot Out Louds och jag förstod nog inte riktigt vad som gjorde dessa så bra.

Douglas och Nitzer Ebb

Då var det dags att ta mig mot Apollo igen där brittiska Nitzer Ebb skulle spela kl 20. Jag gick förbi festivalområdets rejv-dance-technoställe Orion, och där spelade Den Svenska Björnstammen. Jag var tvungen att se varför detta band har blivit så hypat. Där inne på scen stod det ett gäng med pojkar, 5-6 st kanske, med vita nattlinnen med någon form av björnansikte på magen och sjöng playback. Inte det minsta tilltalande. Äntligen, Nitzer Ebb! Dom gjorde en riktigt bra spelning, kanske kunde ha skippat ett par låtar från senaste albumet och kört lite mer äldre låtar. Sedan var det dags för en liten matpaus, på väg mot utgången gjorde jag två stop. Ett stopp vid Lyran, en av de mindre scenerna, och där var Lenka, en australiensk tjej som farmför rätt lågmäld popmusik, radioskvalmusik som bara susar förbi obemärkt. Inte för att det var dåligt, utan det lät som rätt mycket annat som spelas nu för tiden.

Volbeat

Det andra stoppet vid Vintergatan där danska Volbeat spelade. Men nej nej, jag ska inte utsätta mig för en hel hårdrocks konsert igen, det räckte med de 2 låtarna jag görde. Lite skönt att ta en paus från festivalområdet och alla människor

Eddie och Marina

Tillbaka igen precis lagom till svenska synthpionjärerna Page skulle spela på en scen som heter Andromeda. Så fort danskana hade stängt av sin musik fick Eddie och Marina börja. "Jag var bort där och fick dra ut proppen på dom där danskarna..." sa Eddie och körde igång konserten. Det var bra, men kanske inte lika bra som deras combackspelning i Göteborg där dom hann med att spela lite längre och lite mer äldre låtar.

Sedan var det dags för det sista bandet att spela på Vintergatan för i år. Jag kan ju inte hajja hur detta knarkband kan vara årets stora bokning? Babyshambles? Det är ju rena lotteriet om dom kommer eller inte. 10 minuter sena står dom i alla fall på scen, och jag undrar fortfarande, varför? När dessa äntligen var klara var det ännu ett svenskt gammalt synthband med mycket rymdtema att få spela och avsluta festivalen.

S.P.O.C.K.

Vilket Alexander och hans band S.P.O.C.K. gjorde med besked. Alltid lika underhållande att se på, och att lyssna på, dessutom roliga. "Vi är så jävla gamla så vi behöver pausa lite då och då för att orka med. Till skillnad från det förra bandet så har vi inte råd med knark utan vi får förlita oss och lever på er kärlek uteslutande...och så sköljer vi ner med lite öl också" sa Alexander, och fortsatte med en mycket underhållande show, även en stor silverfärgad vattenpistol dök upp. Årets festival hade tappat 7500 besökare från förra året. Det är kanske så det går om man vill ändra något som har varit så bra åren innan? Hoppas på nästa år, då festivalen fyller 20 år och Arvika fyller 100 år! Vi ses kanske då!

Godnatt
Beppe

En glad Ronan Harris i VNV

Så har ännu en dag, kväll och natt nästan tagit slut här i de värmländska skogarna. Vi har i alla fall haft tur med vädret! Jajust det, och så var det lite festival också, men tyvärr ännu en lugn dag, inget spring mellan olika scener, ingen ångest över att det är en massa band som krockar. Det har varit en dag full med hårdrock, indiemusik och sån där hip-hop liknande musik. Men det fanns ett par ljusglimtar i programmet. Brittiska VNV Nation som var det första synthbandet som gick på i kväll, så sent som kl 21.15. Det är väl kanske inte min typ av musik, men det går att lyssna på. Lite av den hårdare synthskolan kommer dom ifrån.

Ou Est Le Swimming Pool

Ett band som jag sett fram emot var Ou Est Le Swimming Pool. Dom spelade inne på scenen som dom kallar för Orion, där dom samlat de flesta dance och techno-akter. Det var inte mycket folk i publiken när dom 4 pojkarna från Camden, London steg på scen, nästan lite pinsamt. Men det dröjde inte så länge för än folket började strömma in. Trots lite dåligt med folk i början gav bandet ändå allt. Riktigt bra! Dessutom blev jag bjuden på en öl av dom!

In Flames

Jag kan nu också erkänna att jag har försökt att kika på nästan en hel hårdrocks konsert, men svenska bandet In Flames. Men jag vet i tusan. Visst är det mycket visuellt men inte mycket mer. Bredbenta grabbar med eld och fyrverkerier. Njaaaa! Men där emot upptäckte jag Miike Snow, ett band från svergie. Andra band som har spelat idag här i Arvika var bland annat: Takida, Invasionen, Familjen, Maskinen, Hästpojken och Dum Dum Girls för att nämna ett par stycken.

Natti Natti
Beppe

Det var ju en tråkig nyhet att Hultsfredsfestivalen tvingas gå i konkurs i år. Men det var kanske väntat? Förra året var det väl också lite problem om jag inte minns fel. Den stora anledningen till att det gått så dåligt är väl dom extremt tråkiga artist-bokningarna. Det tror jag i alla fall! Nu får Arvika akta sig så inte dom gör en Hultsfred i framtiden. Ni som köpt biljett till Hultsfred blir erbjuden att köpa en biljett till Arvika istället för 500 kr. Dessa biljetter är begränsade och finns att köpa på Arvikafestivalens hemsida.

Jag var ju där i Hultsfred för 25 år sedan, den 8-9 augusti, när dom hade den 1:a festivalen. Det var grejjer det! Erasure, Reeperbahn, Lädernunnan, The Triffids, Blue For Two (1:a spelning), Njurmännen etc etc. Priset var 130 kr och dom fick ihop 7500 besökare på den tiden. Hoppas det löser sig för Hultsfred. Dom kanske skulle kika tillbaka på föregående år för att lyckas?

Ha det gött!
Beppe

...sedan bär det av mot de värmländska skogarna ett par dagar. Närmare bestämt Arvika. Årets festival käns tyvärr lite sisådär jämfört med tidigare år. Men visst finns det (enligt mig) bra och intressanta bokningar i år också. Vad sägs om Kent, Page, Ou Est Le Swimming Pool, S.p.o.c.k. och Nitzer Ebb. Sen vet i tusan om det är så mycket mer kul, jo Robin kanske kan vara kul att se. I år har dom dragit ner på synthmusiken och satsat mer på dansmusik och indiepop., vilket är som en liten kniv i hjärtat på en gammal synhpoppare som jag! Arvika har ju på något sätt alltid tidigare varit känd som Svergies synth-festival.



Kent är ju aktuella just nu med en download-singel och den 30:e juni kommer ett album som heter "En plats i solen". Lyssna på nya singeln "Gamla Ullevi", oj så bra!

http://www.myspace.com/kentsweden

Page som i år har gjort comeback och rätt nyligen släppt nytt album som heter "Nu". Två låtar från albumet finns på deras myspace... "Alla som väntar"!! :)

http://www.myspace.com/pageofficial

Dom gamla skånska rymdsyntharna från S.p.o.c.k. dyker upp. Undra om dom har något nytt på gång??

http://www.myspace.com/spockorbit

Ou Est Le Swimming Pool är ett ungt band från Camden, London som varit förband till La Roux. Låten "Dance the way I feel" är hur bra som helst!

http://www.myspace.com/ouestleswimmingpool

Brittiska hårdsyntharna Nitzer Ebb var senast aktuell förra året med nytt album och förband till Depeche Mode. Vad som händer i år återstår att se.

http://www.myspace.com/nitzerebbmusic

Ha de!
Beppe

Ok, kanske vädret har en stor inverkan på hur en festival upplevs. Kanske gjorde allt regn som kom i fredags att man tappar lite av intresset och upplevelsen? Hur som helst, gårdagens Rock The Lake, vilket flyt. Både med väder, schema (tjaa förutom att The Creeps var nästan 30 min försenade) och artister. Det var ju varmt och härligt fram till sena natten. Det var rätt mycket band i början som vi (jag och min dotter) hoppade över.

Kl 18 åkte vi ut för att se lite på Nisse Hellberg, sångaren i gamla Wilmer X. Det var blues och rock för hela slanten. Det märks att han gillar det han gör. Äntligen var det soligt och varmt, publiken hade det skönt framför scen. Det var filtar och picknickar överrallt.

Kl 19.15 körde Calle Kristiansson (Idol 2009) igång, 45 minuter med egna låtar (tack Peter för att du rättade mig) och 3 covers , bland annat från Bruce Springsteen. Min dotter och hennes kompis var förtjust i honom och fick äran att träffa honom och givetvis få hans autograf. Lyckan var fullständig!

Därefter stod The Sweet på stora scen. Om man nu kan kalla dom för The Sweet? Så vitt jag vet så var ingen originalmedlem med igår. Andy Scott tror jag var sjuk, så på scen var Bruce Bisland, Steve Grant, Peter Lincoln och en till som jag missade namnet på. Men dom lyckades köra en massa bekanta låtar. Avslutade gjorde dom med "Ballroom blitz".

Kl 21.15 fick M.A. Numminen spela sina smått underhållande, trevligt roliga låtar. En finsk/svensk version av Baccaras gamla hit, eller varför inte hans tolkningar av Lena Philipsons "Det gör ont" och Ian Dury's "Slå mig med din rytmpinne". Till sist körde han givetvis också "Som en gummiboll".

Sedan var det dags för kvällens största dragplåster, som faktiskt höll på att missa allt sammans p.g.a. tekniskt fel i Berlin. Vi får tacka Flysmaland som fick hit Alphaville. Två timmar innan dom skulle upp på scen landade dom i Växjö. Trots detta höll dom tiden och publiken fick precis det dom ville och lite till. Alla gamla hitsen som "Big in Japan", "Sounds like a melody", "Jet set", "Dance with me", "A victory of love", "Summer in Berlin", "Jerusalem". Avslutade gjorde dom med "Forever young". Nytt album kommer i höst sa sångaren och den enda originalmedlemmen Marian Gold, eller Hartwig Schierbaum som han egentligen heter.

Två artister kvar var det efter Alphaville. Joel Alme, som jag inte alls känner till något om och till sist var det en comeback med bandet från Älmhult, The Creeps. Lite arroganta var dom som lät publiken vänta nästan 30 min innan dom behagade att komma in på scen. "Ursäkta att vi börjar lite för tidigt" sa Hans Ingemansson. The Creeps gjorde en mycket bra konsert, med spelglädje och humor. "Vi är väl det enda bandet med alla originalmedlemmar här i kväll" sa Robert Jelinek. På grund av deras försening blev det bara en låt som extranummer "Ooh I like it!". Publiken ville höra mer men Robert sa att dom inte fick spela mer. Jag hörde en roddare bakom scen som sa att "Dom får skylla själva att dom gick på så sent!". Klockan är snart 2 och det är fortfarande rätt skönt ute. Då var det dags att dra sig hemåt. Tack för i år Rock The Lake!

Ha en bra söndag!
Beppe

Fibes, Oh Fibes! i ösregn

Massor med regn och kanske inte sådär jätteintressanta artister kan sammanfatta Rock The Lake's dag 1. Bandet som jag fastnade för igår var helt klart Fibes, Oh Fibes! Det här bandet skulle ju fått spela senare på kvällen! Duktiga och det lät mycket bra. Dom har gjort duetter med Björn Skifs och ingen mindre än Kim Wilde! Nu fick dom spela på lilla scen kl 19.

Min dotter tyckte att Erik Grönwall var bäst sa hon, och det var nästan väntat. Erik körde igång kl 18, han var nog först ut av de lite kändare artisterna.



Markus Krunegård, ett namn som jag inte kände till så mycket. En eller två låtar har nog passerat mina öron. Det var någon låt med vampyr-tema som jag kände igen. Det lät helt ok.



Likaså lät Timo Räisänen helt ok. Jag har heller inte hört så mycket med honom innan. Även där var det nog en eller två låtar som jag kände igen. Folket hade nu börjat komma ut till Evedal. Ju längre kvällen går, desto mindre känner jag till artisterna. Nästa band var Hoffmaestro & Chraa, totalt helt okända för mig, och jag tror dom kommer att vara det även efter gårdagen. Näst sist ut var The Fine Arts Showcase, dom låter faktiskt helt ok. Lite alternativ, indiepop/rock med influenser från 80-talets Joy Division och Nick Cave kanske. Det sista bandet denna första Rock The Lake-dag var Tribe Vibes, men sorry sorry, jag måste erkänna att jag har svårt för reggae. Hoppas på bättre väder idag. Något som är lite tråkigt med årets festival är fördelningen av musikstilar. Det är rock, rock, indierock och gubbrock. Sen är det lite mer rock, reggae och sedan smäller dom in ett 80-tals synthband och ett bra popband. Det hade inte varit fel med lite jämnare fördelning av musikstilarna. Jag tror tyvärr att många väljer att se Alphaville ihop med Human Leage, Ultravox, Reeperbahn och Jakob Hellman på Forever Young 2010 turnén.

Trevlig helg!
Beppe

Jag säger bara äntligen! Äntligen en expanderad deluxe utgåva av A-ha's 2 första album. Nu slipper man jaga efter 1:a utgåvan av "Take on me" på vinyl.  Den 12:e Juli kommer "Hunting High and Low" och "Scoundrel Days".  Jag surfade runt lite för att se vad dessa album kommer att kosta. På CDON ligger dom på 539 kr!! Jösses! Sedan hittade jag samma album på play.com för 15.49 euro INKL frakt, där blir det en beställning för min del. Kolla in låtlistan för skivorna:

"Hunting High and Low"

CD1
01. Take On Me
02. Train Of Thought
03. Hunting High And Low
04. The Blue Sky
05. Living A Boy's Adventure Tale
06. The Sun Always Shines On T.V.
07. And You Tell Me
08. Love Is Reason
09. I Dream Myself Alive
10. Here I Stand And Face The Rain

Bonus spår
11. Take On Me (Original 7 Version 1984)
12. The Sun Always Shines On T.V. (Extended Mix)
13. Train Of Thought (U.S. Mix)
14. Hunting High And Low (Extended Remix)

CD2
01. Take On Me (Demo)
02. Train Of Thought (Demo)*
03. Hunting High And Low (Demo)*
04. The Blue Sky (Demo)
05. Living A Boy's Adventure Tale (Early Version)*
06. The Sun Always Shines on T.V. (Demo)*
07. And You Tell Me (Demo)
08. Love Is Reason (Demo)*
09. I Dream Myself Alive (Demo)*
10. Here I Stand And Face The Rain (Demo)*
11. Stop And Make Your Mind Up
12. Driftwood
13. Dot The I*
14. The Love Goodbye
15. Nothing To It*
16. Go To Sleep
17. Monday Mourning
18. All The Planes That Come In On The Quiet *
19. Never Never
20. What's That You're Doing To Yourself*
21. You Have Grown Thoughtful Again*
22. Lesson One (Autumn 1982 Take On Me Demo)*
23. Presenting Lily Mars

*Tidigare outgiven

---

"Scoundrel Days"

CD1
01. Scoundrel Days
02. The Swing Of Things
03. I've Been Losing You
04. October
05. Manhattan Skyline
06. Cry Wolf
07. We're Looking For The Whales
08. The Weight Of The Wind
09. Maybe, Maybe
10. Soft Rains Of April

Bonus spår
11. I've Been Losing You (Extended Version)
12. Cry Wolf (Extended Version)
13. Manhattan Skyline (Extended Version)

CD2
01. Scoundrel Days (Demo)*
02. The Swing Of Things (Demo #3)*
03. I've Been Losing You (Octocon Studio Demo)*
04. October (Demo)*
05. Manhattan Skyline (Demo)*
06. Cry Wolf (Demo)*
07. We're Looking For The Whales (Demo)*
08. The Weight Of The Wind (Demo)*
09. Maybe, Maybe (Demo)*
10. Soft Rains Of April (Guitar Version)*
11. Scoundrel Days (Octocon Studio Demo)*
12. This Alone Is Love (Original Version)
13. Days On End (Demo)
14. Train of Thought (Live In Croydon)*
15. I've Been Losing You (Live In Croydon)*
16. The Blue Sky (Live In Croydon)*
17. Looking for The Whales (Live In Croydon)
18. Cry Wolf (Live In Croydon)*

*Tidigare outgiven

Snart helg och glöm inte, snart Rock the Lake
Beppe

Så var det äntligen dags för en efterlängtad comeback. (i alla fall för många synthpoppare runt om i landet)! I helgen var jag i Göteborg och fick vara med när skånska Page entrade scenen igen. Det är 10 år sedan dom hade sin avskedskonsert på SAMA i Göteborg och det är 30 år sedan Page bildades. 350 personer hade samlats på Storan i Göteborg för att se och lyssna på dessa synthpops-veteraner. Sist jag såg Page var nån gång på 80-talet, när dom besökte Buffalo i Ljungby. Jag frågade Marina om hon kommer ihåg att Page varit ett par gånger i Ljungby och spelat, på gamla Buffalo. Hon kommer mycket väl ihåg Ljungby, det var där dom Eddie åkte på stryk och det var strax utan för Ljungby som Page hade en allvarlig bilolycka. Helgens konsert då? Tja så här i efterhand kanske jag hade väntat mig lite mer av dom gamla låtarna. Jag kan i och för sig förstå att dom vill spela många låtar från det nya albumet. Men att dom spelade så många låtar från albumet som kom 1995, som heter "Glad" blev jag lite förvånad över. Personligen hade jag sett och hört "En stulen kyss", "Tåg till Eden", "Smör, pop & kärlek" , "Liv" och ett gäng till med gamla pärlor. Här är låtarna som Page spelade den 8 maj 2010:

Alla som väntar (Nu -2010)
Tätt inpå (Nu)
Jag tror det, jag tror det (Nu)
Står i din väg (Glad -1995)
Fredag igen (Glad)
Ett S.O.S (Nu)
Fyra väggar (Nu)
Som skjuten ur en kanon (7" -1986)
En dag på zoo
Kom så andas vi (Nu)
Tar min rock och går (Nu)
Dansande man
Förlåt (Glad)
Mia & Tom
Sover (Glad)
Min telefon (Glad)
Ful hund
Jag väntar (Glad)

Det var 80 minuter med Eddie och Marina. Nästa spelning är releasefesten i Stockholm den 28 maj.

---



Page - Nu
Bonnier Amigo Music Group (2010)

Betyg 4 av 5

Den 26 maj kommer det nya albumet "Nu" att släppas. Jag fick skivan igår och har hunnit lyssna in mig på den. Det är en skiva full av mysig synthpop och härliga texter, så som det ska vara när det är Page. På något sätt hörs det att Eddie är inspirerad av 70-talets franska rymd-disko band. Det är 10 luftiga, enkla låtar med sång och musik som sätter sig i huvudet. Marina säger att dom har inte försökt att inte vara nostalgiska men ändå vara Page på albumet. Av dess 10 låtar har jag 5 favoriter som har fastnat i mitt huvud. Inledningslåten "Alla som väntar" är en sån låt som fastnar direkt. Den börjar väldigt sparsamt men avslutas i en matta av gamla synthar. För övrigt är detta Marinas favoritlåt på skivan. "Jag tror det, jag tror det" är låten med flest BPM på skivan. "Fyra väggar" är en tjusg låt med en catchy pianoslinga. En annan låt som är enkel, catchy och lätt fastnar är "Tätt inpå".  Eddies favorit på skivan är "Kom så andas vi", och det är nog min favorit också, snygga melodier och sköna ljud. Jag kan också tillägga att Marina och Eddie sjunger duett på sista låten som heter "Min drog" och som är en cover på Liquido's "Narcotic"

Mer om Page här: http://www.synthpop.se/page/

Tack & hej!
Beppe

Lördagen den 24 april besökte Vision Talk Växjö för en spelning på Klubb Kalabalik. Det var på tiden Kalabalik tog hit ett band som använder poppiga melodier, riktig sång och harmonier istället för adrenalin, brööl och monotona basslingor, tycker jag i alla fall. Vision Talk gjorde en mycket bra spelning, trots lite strul med tekniken. Bandet avslutade konserten med 3 st covers, en av dessa låtar var "Ballerina" med svenska Shanghai, som var en väldigt glad överraskning.  Jag fick också nyligen veta att medlemmarna Vision Talk har bestämt att lägga ner bandet. Så den 14:e augusti blir deras sista spelning i Norge. Jag önskar dom lycka till med vad dom nu kommer att syssla med.

Lyssna på Vision Talk här: http://www.myspace.com/visiontalk


Vision Talk - Elevation
Space Sound Records (2010)

Betyg 4 av 5

Jag fick med mig det senaste (och nu då det sista) albumet "Elevation" hem efter konserten. En tjusig dubbel-cd och jag verkligen kan rekommendera. Svensk kvalitéts-italo med synthpops influenser, kanske man kan kalla musiken? Mina personliga favoriter på skivan är "Ögonblick", "Värld 2.0", "One prediction" och den vackra, lugna låten "Nova". Men min absoluta favorit är "Wave my last goodbye" som är en riktigt snygg poppdänga! Bonusskivan innehåller några demolåtar, några covers (Lustans Lakejer, Fancy och Page) och ett gäng mixar, bland annat en spacesound version på "Wave my last goodbye"  och en minimal demoversion på "Värld 2.0" som är kanon. Som sagt, helt klart en skiva att rekommendera.

Ha en bra dag önskar
Beppe

80-talet tar en turné runt om i landet under namnet Forever Young 2010, med band som Alphaville, The Human League, Reeperbahn, Jakob Hellman. Fler band verkar tillkomma. Tyvärr spelar INTE The Human League i Linköpig och Varberg. Städer och datum som kommer att besökas är:

• Linköping 6/8
• Varberg 7/8
• Eskilstuna 13/8
• Helsingborg 14/8
• Gävle 20/8
• Kalmar 21/8

Mer info finns här: Forever Young 2010

Ha en bra dag!
Beppe

Musikprofilen Malcom McLaren är död. Han dog i cancer den 8 april 64 år gammal. Känd som manager för bl.a. Sex Pistol och New York Dolls men även som musiker med låtar som "Buffalo gals", "Waltz darling"och "Madam butterfly".

Beppe

Det är alltid lika spännande att vara ute och resa med SJ. Det är nästan ett litet lotteri om man kommer fram eller inte. i torsdags och fredags förra veckan hade jag tur, tåget ner till Köpenhamn var 70 min försenat och hem bara 40 min. Framme i Köpenhamn blev det bara att leta rätt på vandrarhemmet och där efter försöka hitta Amager Bio där konserten höll hus. Kl 19 öppnades dörrarna och det var i stort sett bara jag och 4 danskar som var där. Kl 20 skulle konserten börja. Jag hörde också att Haven 17 hade ställt in spelningen dagen innan i Århus p.g.a. för lite folk. Som tur var så blev det inte så i Köpenhamn.

 

Det var på långa vägar inte slutsålt, men ca 20.15 börjad det låta från högtalarna och vi fick uppleva ett över 30 min intro som till största delen bestod av låtar från B.E.F. (British Electric Foundation) första kassett "Music for Stowaways". B.E.F. bildades av Martyn Ware och Ian Craig March efter deras avhopp från Human Leage. Något senare bildades Heaven 17 med sångaren Glenn Gregory. Efter det långa introt så kommer äntligen Martyn och Glenn in på scen tillsammans med sitt liveband: Billie Godfrey på sång, Asa Bennett på gitarr, Joel Farland på trummor och Randy Hope-Taylor på bas.



Deras turné kallas Penthouse & Pavement 30th Anniversary Tour 2010 och dom framförde alla låtar från just detta album live för första gången. Vilken konsert! Vilken scennärvaro! Vilken pubilkontakt! Här är låtarna som spelades:

- B.E.F. ident
- Groove thang
- Optimum chant
- The old at rest
- A baby called Billy
- Uptown apocalypse
- Decline of the west
- Honeymoon in New York
- B.E.F. ident
- Rise of the east
- Wipe the board clean
- Music to kill your parents by
- B.E.F. ident

Nu kommer Martyn, Glenn och bandet upp på scen och körde igång med sidan A på Penthouse & Pavement

- Faschist groove thang
- Penthouse and pavement
- Play to win
- Soul warfare

Lite skämtsam sa Gregory att nu skulle dom bara vända på skivan och under tiden skulle dom spela lite från B.E.F.

- Wichita lineman (från B.E.F. albumet Music of Quality and Distinction Vol 1)
- Don't you want me (Glenn improviserade fram en akustisk version)
- Perfect day (från B.E.F. albumet Music of Quality and Distinction Vol 1)
- Ball of confusion (från B.E.F. albumet Music of Quality and Distinction Vol 1)

Dags för B-sidan på albumet

- Geisha boys & temple girls
- Let's all make a bomb
- The height of the fighting
- Song with no name
- We're going to live for a very long time

Extranummer blev det också

- Are everything (b-sidan till "I'm your money")
- I'm your money (tidig singel som inte kom med på något album)
- Come live with me (från albumet "Luxury Gap")
- Let me go (från albumet "Luxury Gap")
- Temptation (från albumet "Luxury Gap")

Trots att dom inte hade mer låtar att spela så kom dom in igen och spelade den första låt som Martyn komponerade till Human Leage 1978

- Being boiled

Tack Heaven 17 och tack Amager Bio för en lyckad kväll

Ha d!
Beppe

Jag har fått biljett och ska bege mig ner till Köpenhman efter middagen. Det ska bli kul att äntligen, för första gången, få se Heaven 17 live. Martyn Ware och lan Craig Marsh lämnade Human League hösten 1980 och bildade Heaven 17 tillsammans med sångaren Glenn Gregory. Två av originalmedlemmarna är kvar (Martyn och Glenn), och nu åker dom runt i europa för att spela deras debutalbum live. Så här står det på deras hemsida:

"30th Anniversary Tour 2010

British Electric Foundation presents Heaven 17 performing Penthouse And Pavement live for the very first time

Now, as it was then…from the partnership that’s opening doors all over the world….

In 2010 Heaven 17 will perform their seminal 1981 album of the year ‘Penthouse And Pavement’ live in its entirety for the very first time."



"Penthouse And Pavament" är ju ett av många klassiska 80-tals album som borde finnas i en skivsamling. Här finns en hel del bra låtar som t.ex "(We Don't Need This)Fascist Groove Thang", "Play To Win" och "Geisha Boys & Temple Girls" för att nämna några av singlarna från albumet. Fuskar man lite och införskaffar sig albumet på CD får man lite extraspår som "I'm Your Money". En kanonbra singel som inte kom med på albumet.

Ha de! :)
Beppe

"Var är swimming poolen?" Tror jag det betyder. Bakom detta lite egendomliga band-namn finns 4 st män från Camden, London.  Förra året släppte dom sin debutsingel "Dance the way I feel". En riktig höjdar låt som osar 80-tal så långt näsan räcker. Nu kommer nästa singel, downlod eller vad det nu heter nu för tiden. Låten heter "These new knights" och håller nästan samma höga klass som debuten. Jag tror detta kan bli ett mycket intressant band att följa. Dessutom besöker dom Arvikafestivalen i sommar!

Här finns Ou Est Le Swimming Pool

Ha en bra dag!
Beppe

Lostboy! AKA kallar Jim Kerr sitt nya och första soloprojekt. Jim som förra året besökte lilla Växjö tillsammans med sitt band Simple Minds. Det finns ett gratis smakprov från kommande albumet att ladda ner, en låt som heter Refugee. den hittar du på hans sida www.lostboyaka.com. Det låter mycket lovande, speciell om man tycker att Simpel Minds låter bra, vilket jag gör.

Snart helg!

Ha en bra dag
Beppe

Mellan åren 1982-1995 var Alan Wilder medlem i Depeche Mode, därefter körde han igång sitt soloprojekt Recoil. Nu i april, närmare bestämt den 28:e kommer han till Storan i Göteborg med en konsert han kallar 'Selected Events' tour. 'A Strange Hour' with Alan Wilder and Paul Kendall.

Lite synd att detta krockar med Ultravox konsert i Stockholm!

Ha en bra dag
Beppe

I år är det 30 år sedan Page bildades. Eddie Bengtsson (S.p.o.c.k., Sista Mannen PÅ Jorden m.m.), Marina Schiptjenko (B.W.O, Vacuum), Jan Adolfsson och Anders Eliasson (Shanghai, Lambretta etc) var väl dom som var med från början.  Det är också 10 år sedan som Eddie och Marina sa att nu skulle dom lägga Page på hyllan och gav en avskedskonsert i Göteborg. Så nu, lagom till 2010, är Eddie sugen på att göra nya Page låtar, BWO tar ett sabbatsår och då kände Marina en stark längtan till rötterna, som hon sa i en intervju.

Johan (en skribent på synth.nu) hyllar Page på myspace med hjälp av ett antal svenska synthband som gör egna tolkningar av gamla Page låtar.

Jag passar på att gör lite reklam. Det band jag spelar i, som heter Candide, är med och hyllar Page med låten "En stulen kyss". Nu får ni sufra dit och lyssna!

Länkarna till hyllningssidorna (Candide finns på hyllningssida nr 2):
www.myspace.com/enhyllningtillpage
www.myspace.com/enhyllningtillpage2

Grattis Page!

säger
Beppe & Candide

Nitzer Ebb - Industrial Complex
Major Records (2010)

Betyg 3,5 av 5

De 3 medlemmarna i Nitzer Ebb tog tillfället i akt när dom ändå var i Malmö och besökte en skivaffär för att gör alite PR för sitt nya album "Industrial Complex". Så nu har jag ett ex där hemma som jag har lyssnat en hel del på.

De nya låtarna får en faktiskt att tänka på den gamla goda tiden. Det är ett litet steg bakåt. Det osar en liten blandning av de 3 första skivorna som kom 1987-1990 med malande monotona synthbasslingor.  Med på albumet är också Depeche Modes's Martin Gore, han är med och sjunger på "Once you say", vilken refrängen påminner lite om "I feel you" med Depeche. En lugn låt som heter "Going away" har dom till och med lagt in på albumet, vilken inte alls är så tokig. En annan låt som också är i den lugna avdelningen är "I am undone". Före detta Depeche medlemmen Alan Wilder gör en remix på denna låt på CD2, om man nu skaffar sig denna version av utgåva. Vidare så känns det nästan som om Douglas, sångaren, försöker på sig lite av en rap i "Payroll". Mina personliga 3 favoriter på albumet är "Promises", "Down on your knees", "I don't know you".

Ha en bra dag!
Beppe

Jag åkte ner till Malmö igår och såg på Depeche Mode, med Nitzer Ebb som förband. Hela kvällen var mycket bra, kanske en aning seg inledning och kanske lite för många nedstämda pianoakompanjMartin Gore solon i mitten , och det var lite speciellt att Nitzer Ebb var förband, precis som dom var på Depeche Modes skandinavien besök 1988. Jag har sett varje svergie-besök sedan 1984, och även en gång i London och en gång i Köpenhamn. Depeche har gått från att vara ett synthband till ett av världens största arena-band. För min del måste jag säga att jag saknar det gamla dM. Då var konserterna lite mer personliga, lite mer publikkontakt och lite mer gemytliga. Låtarna från det senaste albumet var mycket sega live, och dom kommer inte att bli några klassiker som "Enjoy the silence", "Stripped" etc etc. I Malmö dök det upp över 11000 konsertbesökare till den nya Arenan. Ny och fräsh var den, lite knepig att hitta till och lite kaos på parkeringen och vägarna när alla 11000 skulle hem. Nitzer Ebb gjorde en mycket bra spelning. Dom höll sig mestadels till gamla klassiker med ett par nya låtar från det senaste albumet "Industrial Complex", ett mycket intressant album.

Låtar som Depeche Mode spelade:
01 - In chains (hmm segt!)
02 - Wrong (bästa låten från nya skivan)
03 - Hole to feed (tillbaka till segheten)
04 - Walking in my shoes (nu börjar det likna något)
05 - It's no good (mycket bra!)
06 - A question of time (en klassiker)
07 - Precious (bra låt från Playing the Angel)
08 - World in my eyes (mer klassiker)
09 - Insight (tråkig låt framför av Martin och ett piano)
10 - Home (en bra låt framför av Martin och ett piano)
11 - Miles away (jätteseeeeg)
12 - Policy of truth (blev något fel, fick köra om låten) (OJ så bra)
13 - In your room (helt ok)
14 - I feel you (njaa den var rätt skräning)
15 - Enjoy the silence (OJ, underbar version)
16 - Never let me down again (OJ! igen)

Extranummer:
17 - One caress (Martin och ett piano igen)
18 - Stripped (wow)
19 - Behind the wheel (ännu en klassiker)
20 - Personal Jesus (bra avslutning)

Nitzer Ebb spelade:
01 - Intro
02 - Murderous
03 - Shame
04 - Once you say
05 - Lightning Man
06 - Hearts and mind
07 - Hit you back
08 - Godhead
09 - Down in your knees
10 - Control I'm here
11 - I give to you

God fortsättning alla!

Äntligen är alla helger över och rutinerna återgår till det normala. Fast ärligt talat skulle jag nog inte ha något emot att ha ledigt lite till.

Jag satt här och kikade i min kalender och upptäkte att det snart är dags att åka ner till Malmö och titta på Depeche Mode och Nitzer Ebb (som trevligt nog är förband). Måndagen den 24 januari spelar dom i Malmö. Det kommer att bli trevligt, trots att deras senaste album "Sounds of the Universe" är rätt kass. Lite kul att Nitzer Ebb är förband...igen! Sist var det väl 1988, tror jag. Bilden på Martin Gore tog jag i Arvika förra sommaren.



Förutom en massa jul och nyårsbestyr så har det även blivit lite egen musik för min del. Jag är med i 2 st "gamla" band, elektroniska sådana. Ett som heter Candide och den andra heter Asfalt. Båda banden har varit hyfsat aktiva på sista tiden. Candide har precis släppt en ny låt som heter "Gränsland", finns att ladda hem för den som vill, mer information finns på vår myspace. Asfalt håller på med ett nytt album, även där finns det mer på myspace. Candide började 1985 och vi kör melodiös synthpop. Asfalt började 1986 och spelar mer experimentell musik.

Ha en solig dag!
Beppe

Alphaville, Depeche Mode, Ultravox, The Human League, Heaven 17 och gamla svenska Page. Alla dessa är på ett eller annat sätt rätt aktuella för oss som har fastnat lite i 80-talet.

1984 slog tyska Alphaville igenom med "Big in Japan". Nästa år kommer dom till Rock the Lake här i Växjö. Ja, eller vad som är kvar av Alphaville är ju egentligen bara sångaren Hartwig Schierbaum (eller Marian Gold som han är mer känd som).

Depeche Mode är aktuella med ännu en singel från deras senaste och väldigt intetsägande album "Sounds of the Universe". Den tredje singeln blir "Fragile tension/Hole to feed". Det är en 8-spårs singel, släpps som cd-maxi och vinyl-maxi.

1. Fragile Tension (Radio Mix)
2. Hole To Feed (Radio Mix)
3. Perfect (Roger Sanchez Club Mix)
4. Come Back (Sixtoes Remix)
5. Fragile Tension (Laidback Luke Remix)
6. Hole To Feed (Popof Vocal Mix)
7. Fragile Tension (Peter Bjorn And John Remix)
8. Hole To Feed (Joebot Remix)

Tidigare i år, närmare bestämt den 10 april 2009 vad det första gången sedan 1985 (Band Aid galan) som originalmedlemmarna i Ultravox, Warren Cann, Chris Cross, Billy Currie och Midge Ure stod på scen för en återförerningsturé som de kallade Return to Eden. 14 ställen runt om i England var inbokade. Nästa år fortsätter dom med Return to Eden part II och Ultravox besöker Berns i Stockholm den 28 april 2010.

Vi fortsätter med liten trevlig nyhet om The Human Leage som den 11 december skrev ett skivkontrakt med Wall of Sound.

Två medlemmar från The Human League, Ian Craig Marsh och Martyn Ware bildade tillsammans med sångaren Glenn Gregory Heaven 17 i början på 80-talet. Nästa år, 2010 ska dom ut på en 30-års jubileums turé och spela deras album från 1981 Penthouse and Pavement. Heaven 17 kommer att spela den 24 mars i Århus och 25 mars i Köpenhamn.

En av de mest eftertraktade och dyraste svenska vinylsinglar inom synthpoppen måste nog vara "Dansande man" från Page. Det gamla malmö-bandet firar 30-år och kommer att återförenas igen i form av de två originalmedlemmarna Eddie Bengtsson och Marina Schiptjenko (känd kanske från BWO med Alexander Bard). Vad som väntar återstår att se, en ny skiva och lite spelningar kanske?

Nu är det snart dags att ta jul-ledigt ett par dagar:

En god jul önskar
Beppe