Det verkar som jag är inne i en kärleksdrama-karusell utan dess like för tillfället.

Förra veckan var det grundlösa rykten om att jag hade en relation med en gift man som florerade. Tack och lov är detta efter mycket om och men utrett och jag har varit i kontakt med de båda äkta hälfterna, fått min ursäkt och även fått reda på källan till ryktet. Det kommer bli mycket intressant att konfrontera personen i fråga... Det enda som stämde något så när i historien var att förnamn och första bokstaven i efternamnet. Snacka om att dra ihop en helt osannolik historia utifrån detta....

Denna veckas "drabbning" handlar om svartsjuka ex. Hur kan man sjunka så lågt att man gång efter annan kontaktar någon som klart deklarerat att det är över. Att man dessutom söker information om den nya kärleken för att därefter lägga ihop 1 + 1 och få det till 3 OCH anklaga sin fd. kärlek för handlingar som är kopplade till helt andra personer är för mig en gåta, framförallt när man är den som sitter med flest fläckar på sitt samvete.

Jag blir bara så trött! Låt andra vara ifred. Jag vill bara ha lugn och ro!

 På Utö hyrde vi Vespor och gav oss ut på en tur runt ön.

 Vi stannade vid en nästan öde strand och "badade inte" i det kalla vattnet,

 På Ålö fanns en fantastisk restaurang med eget rökeri.

 Utsikt från restaurangen. Jag kan inte tänka mig något ställe på jorden som kan slå denna vy. Jag hade inte bytt bort mina dagar i Sthlms skärgård mot två veckor på lyxhotell i Thailand.

   Vi lägger ut mot Nämndö. Strax intill oss låg Arga Snickaren med sin båt. Tim var mkt exalterad tills han frågade om han kände Willy... När Arga snickaren sa att Willy är i ett annat program falnade intresset snabbt ;-).

 Framme hos Katarina och Micke på Nämdö.

 Fantastiskt god middag med många nyfunna vänner. Tim stortrivdes med "brorsorna" John och Erik.

 Sista dagen ägnades åt vattensport och att bättra på solbrännan. Tim skrek av lycka "Det här är det bästa jag har gjort i hela mitt liv!" när brorsan John körde vattenskoter med honom. Även jag fick ut och köra och som vanligt växte då hornen i pannan ut ;-). Observera Tims vindrufs. Det visar hur fort det verkligen gick..

  Vår resa går mot sitt slut och vi är på väg tillbaka mot Nacka strand.

 Vi är så tacksamma för våra fantastiska dagar i Stockholms skärgård och har många glada minnen att blicka tillbaka på när hösten kommer. Stort tack till alla gamla och nya vänner!

 Cool kille på väg mot Hufvudstaden.

 Tim på Stockholm C med fiskegrejerna i högsta beredskap.

 Den lille kaptenen rattar tryggt båten. (Han var faktiskt riktigt duktig :-)

 Mys och rosé på akterdäck.

 Tim tar en paus från "rattandet" och låter kapten Stefan ta över "rodret".

 Framme.. Solnedgång från vår hamnplats på Utö.

Igår var jag med om en mycket märklig händelse.

Jag fick ett sms som löd så här:

"Känner vi varandra? Enligt ryckte (ja det var felstavat i sms:et) ska vi umgås å ha nått slags förhållande, jag vet nämligen inte riktigt vem du är?"

Själv hade jag ingen aning om vem sms:et kom ifrån och en minut senare kom ytterligare ett meddelande där det stod vem som skickat det.

Inte heller då hade jag en aning om vem personen i fråga är. Jag känner till firman han arbetar på, men jag har aldrig träffat honom och vet inte hur han ser ut.

Personen i fråga upplyste mig även om att ryktet hade nått hans frus öron via personer som hon känner...

Jag blev så jäkla förbannad! Snacka om make till fräckhet! Jag har aldrig någonsin i hela mitt liv haft en relation med en gift man och här blir jag anklagad för att ha det med någon som jag dessutom inte har den blekaste aning om vem han är! Snacka om distansförhållande!!

Man kan ju bara anta att jag hamnat mitt i ett svartsjukedrama utan dess like och jag har god lust att hänga ut personerna i fråga på samma sätt som jag känner att jag har blivit uthängd, smutskastad och baktalad. Dock är ju det hela mycket tragiskt för de inblandade och eftersom jag uppenbarligen är betydligt mer respektfull än personerna som ligger bakom det illasinnade ryktet höjer jag mig över det. Däremot har jag via sms krävt en fet ursäkt, vilket jag ännu inte ha fått...

Vår runda jord är verkligen full av märkliga människor och de som springer runt och sprider helt grundlös dynga av denna sort måste ha förbaskat små liv själva! Skärp er!!

 Semestern firades in på Café De Luxe tillsammans med Danne, Per och Amalia. Mkt god mat men fruktansvärt tråkig utsikt (men vad gör man inte för att få sitta utomhus..)

 Badpojkarna Wille och Tim njuter av glass och sol på Böda sand.

 Lunchtime at Böda.

 Rallyduell mellan mammorna och sönerna. Då växte hornen ut...

 Jag fixade Moules Frites till familjen Engstrand som avskedsmiddag. (Mia hade dock fixat fantastiska middagar innan...)

 Tim och Willes alltid lika smärtsamma avsked..

Efter en dag hemma och ompackning av väskorna fortsatte vår resa till Stockholm..

Kära läsare, ursäkta att jag varit dålig på att uppdatera min blogg men jag behövde tid för mig själv, tid att komma till insikt, tid att landa och tid att hitta mig själv.

Sedan jag separerade från Tims far för drygt sex år sedan har jag haft svårt att finna riktig ro i mitt hjärta. Jag har jagat från det ena till det andra och trott att jag inte har levt om jag inte har haft en fulltecknad kalender..

Inte en enda sommar på sex år har jag varit hemma och tagit det lugnt. De senaste åren har jag varit hemma max 2-3 dagar på semestern och då endast för att tvätta och packa om min väska.

Även i år inledde jag semestern på samma sätt som jag alltid gjort. Redan på söndagen åkte jag och Tim till Öland och bästa vännerna. Dock reste vi till fullkomlig avkoppling utan några måsten, krav eller förväntningar. Av traditon inleder jag och Mia våra semestrar med ett par mamma-son dagar och som vanligt hade vi tre fantastiska dagar tillsammans.

På torsdagen styrde jag och Tim kosan mot vår huvudstad där vi tillbringade några fantastiska dagar i på Utö och Nämndö i Stockholms skärgård. Jag konstaterade då att det inte finns någon vackrare plats på jorden än Stockholms skärgård på högsommaren. Om någon hade erbjudit mig att byta dessa dagar mot två veckor på lyxhotell i Thailand hade jag utan att tveka tackat nej.

Ps. Bilder från Öland och Stockholm kommer i separata inlägg.

På väg hem från Stockholm började tankarna komma om vad vi skulle hitta på v. 2, 3 och 4... Men det var då jag def. bestämde mig. Jag ska bara ta det lugnt, ta dagen som den kommer, njuta av att jag är ledig, får sova så länge jag vill umgås bara med dem jag själv vill samt landa och tanka energi.

Så har jag gjort nu i 1 1/2 vecka och jag mår så bra! Jag ligger i min solstol, läser böcker, klipper gräset och påtar i mina krukor och jag är så lycklig över att jag kan njuta av lugnet.

Ikväll ska jag till Oskarshamn och titta på en ny liten människa. Alexander kom till världen för mindre än en vecka sedan och jag känner mig så enormt priviligerad som ska få säga "Hej och välkommen till våran underbara Jord" till denna nya lilla människa.

Ikväll tror jag t o m att jag ska knäppa händerna och be en bön om att Alexander kommer få uppleva lika mycket kärlek, värme och omtanke i sitt liv som jag får göra!

När jag gjort det ska jag skrika "Hej, planeten Jorden!! Jag tror att vi är två människor som nyss har landat. Den ena dock lite mer luggsliten och ärrad en den andra men med ett nyfött lugn i både hjärta och sinne!"

Jag är nog en av de mest förvirrade människorna på jorden.. Tydligen har jag inte alls bokat bord på Gräddhyllan för de har sommarlov...

Tabben upptäcktes när jag gick in på hemsidan för att kolla menyn och såg att de hade stängt! Dock fanns ett telefonnummer som jag ringde och killen i andra änden måste undrat vad det var för idiot han hade på tråden.

Jag frågade nämligen VAR jag har bokat bord ikväll och han fick upplysa mig om att det är Café De Luxe... Han var en mycket tålmodig människa som förklarade hur saker och ting hängde ihop och nu sitter jag här och studerar nöjt Café De Luxes meny. Jag tror det blir hur gott och mysigt som helst!

NU! Tar jag semester!

Nu är det riktigt nära. Om 5 timmar går jag på semester!

För mig är det väldigt viktigt att "fira in" semestern och i år kommer jag göra det på Gräddhyllan (fd. Wibrowski).

Har bokat bord ute och hoppas få känna den riktiga semesterfeelingen ikväll.

Just idag är ju faktiskt den allra bästa dagen på semestern, när man fortfarande har ALLT det härliga framför sig!

Att de på nyheterna i morse dessutom utlovade 25 graders värme ikväll kl 20.00 kommer förmodligen bidra till en riktigt skön sommar och semester feeling!

It is time for The final countdown!

Jag har ett ganska sjukt beroende. Jag dricker inte kaffe men däremot Coca Cola light....i mängder.

Detta beroende utvecklade jag för c:a 20 år sedan och som värst tryckte jag i mig upp till 2 liter om dagen. Då ska ni veta att jag inte drack Cola under arbetstid utan endast morgon och kväll..

När jag var i 20-årsåldern hade jag det så knapert i slutet av varje månad så jag pantade flaskor och vände ut och in på fickorna bara för att kunna köpa min Cola.

Jag har minskat mitt intag ganska radikalt, men jag dricker nog minst 0.5 liter om dagen ändå.. Varje morgon är det första jag gör att kila ner till köket och hälla upp ett glas med Cola och det är även det sista jag gör innan jag går och lägger mig (självklart efter att jag borstat tänderna).

Jag vet att mitt beteende är galet och att jag inte är en direkt förebild (Tim får inte dricka Cola på vardagarna), men det kan inte hjälpas för helt klart är det ett beroende...

//Åza_skäms för mitt beroende_Brennander

Nu har nedräkningen börjat. Semestern är nära!

Jag jobbar bara imorgon också, sedan väntar några långa, sköna, lata veckor. Som jag ser fram emot detta!

Av någon anledning går jag alltid in i semesterfeeling någon vecka för tidigt. det innebär att jag sitter uppe halva nätterna för jag har ju "nästan" semester. Detta resulterar naturligtvis i att jag är tröttare än vanligt när det så äntligen är dags för semester.

Just idag var det enda som kunde få mig ur sängen tanken på att "bara jag håller ut ett dygn till ska jag få sova ut hur länge jag vill". Så imorgon är sista gången på länge jag motvilligt slänger de lurviga över sängkanten och masar mig upp för att åka till jobbet.

Härliga, härliga sommar och SEMESTER!

Måste bara lägga ut detta kortet på en glad polis. Tänk om de alltid kunde se ut så när man möter dem... Senast jag mötte en polis var när jag råkade köra alldeles för fort. Den polisen såg inte alls ut så här..

 Glada Polisen

 Här råkade jag visst hamna mitt en parad också. Tur att Glada Polisen inte såg det för då kanske han hade blivit Arga Polisen istället...

I söndags var vi i Svanebro och badade. Eller alla utom jag badade för man blir ju så blöt då ;-).

Tim upptäckte att det fanns ett dass i skogen och konstaterade att "där kan man bajsa". Mamma som jag är frågade jag om han behövde bajsa men han svarade "att det är så äckligt med utedass så det vill jag inte".

Jag skulle då förklara lite pedagogiskt att man får vara glad att det finns dass för när jag var med i Farmen och bodde i skogen i två veckor fanns det inte ens dass..

Tim upplyste då alla högt om "att min mamma bajsar på stockar". Ju mer generad jag blev, desto högre berättade han detta.

Saken är den att det dessutom är sant.. Jag har bajsat på stockar. Det fanns liksom inget annat att välja på..

Jag glömmer aldrig den gång filmteamet kom till vårt läger lite tidigare än vanligt och jag inte hade hunnit uträtta mina behov.. Det gick ju inte precis att avbryta det jag höll på med, så jag fick generad sitta kvar, vinka tillbaka lite förläget och låtsas att jag plockade blåbär...på ett kalhygge... Tack och lov hade de i a f den goda tonen att inte ta med just den sekvensen i rutan. Fr o m nu kommer jag dessutom be Tim använda kodordet "plocka blåbär" istället...

I natt har jag sovit som ett barn. I ett svalt sovrum med en brummande monstersugare vaggades jag till sömns. Hade jag haft en vibrerande madrass hade jag förmodligen drömt att jag var på en båt. Så rogivande och så behagligt!

Om man bortser från att jag förodligen kommer bli förkyld, få tinitus och bli vräkt p g a oljudet så tror jag att monstersugaren var en mkt bra investering.

Jag rek. härmed alla som har ett sovrum i söderläge att omgående införskaffa en egen *monstersugare!

Kan en midsommar bli bättre???  Jag tror inte det. Med ingredienser som strålande sol, god mat, och framförallt omgiven av riktigt goda vänner kan det inte bli fel.

Tim och jag har haft ett par underbara dagar på Öland. Vi har bara njutit av livet och blivit omhändertagna av våra bästa vänner. Jag är så lycklig för det blev en perfekt, traditionsenlig midsommar, precis som jag ville ha den! Inte ens blommorna i håret eller under kudden saknades..

Hoppas att ni alla är lika nöjda med er midsommar som jag är med min.

Snart bär det av mot Öland och bästa kompisarna. Det blir traditionellt midsommarfirande med blommor i håret, små grodorna och hela medivippen. Precis som det ska vara denna familjehögtid.

Igår fick jag en sån skön kommentar på Facebook. Jag hade lagt ut att jag önskade alla en trevlig midsommar och att man inte skulle glömma att lägga 7 grejer under kudden... Kommentaren till detta var om det var 7 karlar man skulle lägga under kudden... Självklart svarade jag att så var fallet ;-).

Visualisera er detta. 7 stora karlar i en säng, under en liten, liten kudde och en liten, liten tjej ovanpå allt... Hmmm. Undrar om man drömmer om blommor om man kör denna varianten..

Jag kommer skippa karlarna, Plocka 7 sorters blommor och förhoppningsvis drömma ljuva drömmar om min ev. tillkommande.

Jag önskar er alla en riktigt härlig Midsommar med mycket sol, värme och gemenskap. Ta det lite lugnt med nubben dock....

Efter att ha svidat om hamnade vi på ett mycket trevligt ställe som heter M/s Gerda och är en sjörestaurang vid Norr Mälarstrand. Återigen åt vi alltså på vattnet. Inte konstigt att det gungade lite emellanåt..

 Världens goaste Bettan och jag.

 Vi njuter av god mat på M/s Gerda. Lite kuriosa är att Gunnar har spelat innebandy i landslaget med vår Växjöson Niklas Jihde.

Jag hittade också en ny vän i form av dörrvakten. Han var jättetrevlig och hade två uppgifter. 1. Att släppa in dem som skulle äta, via "finingången". 2. Att hänvisa dem som inte skulle äta, till den andra ingången. När den trevliga vaktens chef kom ut en stund skulle jag vara lite festlig så jag sa "Om du inte ska äta får du ta andra ingången". Minen som jag fick var obetalbar och vakten talade senare om att chefen var "helt humorlös"..

Efter mycket god mat och dryck undrar Stefan om vi vill åka hem till en kompis till honom där det skulle vara lite fest. Vi enades om detta. Vi anländer festen och jag får reda på att det är i Pontus Gårdingers gamla lägenhet. Bara det var ju toppen, för ALLA undrar väl hur P G har bott ;-).

När vi kommer in går vi runt och hälsar på de tre par som var där. Det var DÅ jag höll på att sätta i halsen och svimma samtidigt. En av dessa som jag skakade hand med är en av världens mest välkända människor. Dessutom välkänd på ett bra sätt! En person som presterat något enormt! En levande legend! En undersökning gjordes nyligen där man kommit fram till att det bara fanns ytterligare någon person i världen som var mer välkänd i alla världsdelar.

Situationen när man hälsar på någon så känd blir lite märklig. Jag tog i hand och sa mitt namn och han sa sitt, det är då man tänker "precis som jag inte visste det..."

Alla var väldigt trevliga och jag måste bara säga att de bilder man har sett i tidningarna inte alls gör personerna rättvisa. Framförallt frun var enormt vacker!

Efter prat om ditt och datt (jag ställde några riktigt märkliga frågor bl a) beslöt vi oss för att åka till en klubb som heter V. Det var där fjäskandet började..

Vi hann knappt stanna taxibilarna förrän vakter kom fram och beredde väg som för Herran. Jag som ju inte är det minsta känd gick med nedböjt huvud för det hela kändes ganska absurt. Självklart var jag fullt medveten om att ingen brydde sig om mig, men jag liksom vågade inte titta upp.

Väl inne på V såg jag hur många kändisar som helst. Bl a snyggaste killen på jorden ;-) Rafael Edholm. Tyvärr var inte R E med oss men det var det däremot många andra som ville vara.. Herregud vilket fjäskande och smilande. Det är beundransvärt att de RIKTIGA kändisarna står ut!

En som hängde vid vårt bord var kändis PT:n som var gift med en av Desperate Housewives stjärnorna som senare gifte sig m en känd sångare men som jag tror är skild igen... Man kan väl säga att han inte spelade i riktigt samma division... När en tjej i hans sällskap dessutom satte sig i "vår" isskål då kändes allt ganska märkligt och det var väl ungefär samtidigt som jag kände att det räckte gott med VIP för min del.

Jag är glad att JAG inte är världsstjärna och behöver stå ut med allt ståhej som följer med "uppdraget". Däremot är jag glad, nöjd och upprymd över att jag fått träffa en legend, dansat och skålat med både han och hans fru, men framförallt är jag nöjd över att fyllt på min plåtburk med minneslappar med en helt oförglömlig händelse.

Igår hade vi ytterligare en av våra traditionsenliga Peter Lehmann kvällar, denna gång hemma hos mig.

Bubbel som välkomstdrink.

Vi är fyra fd kollegor som träffas några ggr per år. Värdinnan står för maten och de andra tre har med sig varsin flaska Peter Lehmann vin. Vi tycker det låter fantastiskt seriöst med Peter Lehmann kväll. Lite som en bokklubb eller liknande, men det handlar faktiskt bara om att umgås, skvallra lite, äta gott och dricka Peter Lehmann vin. Och precis som vanligt hade vi en fantastiskt trevlig kväll.

 Mina Peter Lehmannn vänner och fd IST:are. Eva (Atea), Ingela (IST, vilket var vår gemensamma arbetsplats samt Kerstin (Oebas).

Lördag, bröllopsdag och strålande solsken!!

Efter en mastig frukost begav vi oss in till centrum. Trots varningar om trafik kaos fick vi skjuts av Robin in till stan.

Vilken stämning det var och vilken bröllopsyra! Efter att ha kikat i de fina affärerna vid Stureplan (och återigen konstaterat att plånboken inte räcker till för att handla väskan jag suktat efter i flera år) drog vi oss bort utefter Strandvägen mot Djurgårdbron.

Cloetta hade tillfälligt bytt ytseende på Plopp och dessa godbitar delades ut av clowner på styltor till alla som ville ha. Jag ville ha hela tiden...;-)

 Jag blev både kär och lycklig i dessa godbitar.

Vi hade enorm tur och fick bord mitt på Strandbryggan med utsikt mot både Strandvägen och Djurgårdsbron, där kortegen skulle passera strax efter kl 17.

  Det blev mkt god mat och mer än en flaska vin..

När det så började dra ihop sig för kortegen att passare kläckte Bettan den strålande idén att vi skulle ställa oss vid bron för att få bra kort. Självklart hängde jag på. Dock konstaterade jag snabbt att jag knappt skulle se någonting om jag inte kom upp mig lite i världen. Jag hittade en perfekt plats..

 Min plats..

Det blev fasligt vingligt att hålla balansen men med kameran i högsta hugg inledde jag min fotosession full av entusiasm när jag hörde hästarna närma sig..

Om du tittar noga på de sex bilderna ovan kan du skymta kusken på en av bilderna.. Tittar du en gång till kommer du förstå att jag inte har någon som helst koll. Jag hade fullt upp med att hålla balansen och ta så många foton som möjligt. ALLA utom jag såg Victoria och Daniel. ALLA utom jag följde dem med blicken och kameran. Detta upptäckte jag inte förrän Bettan drog mig i armen och frågade om jag fått ngn bra bild. DÅ insåg jag att de redan hade passerat, vilket tydligt syns på publiken..

Detta grämer mig förstås enormt. Jag åkte till Stockholm för att få en skymt av Kronprinsessparet och jag missade dem efter att ha väntat i många timmar. Turligt nog fick Bettan en bild, så den lånar jag och lägger ut här..

 Victoria och Daniel, så nära men ack så långt bort..

Så var det dags att bege sig hemåt för att svida om inför kvällen. Kvällen då jag träffade någon som faktisk slår kronprinsessan med längder..

The story continues...

Så landade jag på ett ganska grått och tråkigt Bromma i fredags.

Efter en kort bilresa till Hammarby anlände jag Lumaparksvägen och BBS (kortterminaler) samt därefter DigiPos (PC-kassor), båda partners till ENA Ops. Mötena tog hela dagen och när jag var klar hämtade min gode och fantastiska vän Stefan upp mig.

Hemma hos Stefan serverades jag rosé och vips säger Stefan att han köpt en present till mig. Jag blir helt ställd för vi hade bestämt att jag inte skulle ta med mig någonting till honom och dessutom vet jag inte på vilket sätt jag förtjänat en present. Stefan förklarar med att han hittat en grej som det bara stod Åza på.

 Spänningen är total..

När jag öppnat paketet satt jag bara och gapade. Det stod verkligen Åza på smycket! Då ska ni veta att jag är extremt svår att handla smycken till och att jag är så ofin att jag nästan alltid går och byter det jag fått... Nu skäms jag lite, men det är faktiskt så. Detta smycke kommer jag dock aldrig byta. Det är så enormt vackert och jag har det på mig dygnet runt.

 Mitt fina Åza smycke.

Efter en liten uppfräschning gick vi senare ner och tog en drink på Stefans båt för att därefter äta middag på J. Jag har sällan känt mig så bortskämd som jag gjorde innan jag slöt de blå i fredags. Då visste jag ändå inte att lördagen skulle bli minst lika händelserik...

Jag har upplevt en sån galen helg så jag vet inte var jag ska börja.. Dessutom sitter jag lite illa till, så det får nog bli flera inlägg..

Dock kan jag börja med att berätta att plåtburken fyllts på rejält och att jag vågar påstå att jag träffade en av världens mest kända människor i lördags. T o m Kronprinsessan ligger i lä...

Några andra kända, men dock inte riktigt lika välkända, människor träffade jag redan på Vö flygplats i fredags. Det var några av våra politiker som skulle upp och överlämna presenter och lyckönska Victoria och Daniel.

 Nils Posse var en av våra politiker som fick möjlighet att personligen lyckönska brudparet.

 Bo Frank var en annan.

 Förväntansfulla politiker på Smaland Airport fredag morgon.

Fortsättning följer....

En vän hade lagt upp en kommentar på Facebook som jag bara måste spinna vidare lite på..

Igår var jag på skolavslutning och på samma sätt som förra året slogs jag av hur en hel del tjejer var klädda.. De äldsta går i 6:an, och då är man väl 12 år...? Många såg ut som tvättäkta luder!!  De hade så korta klänningar att de inte var värda att kallas klänningar ens och skyhöga klackar (som de flesta för övrigt inte klarar av att gå i) samt urringat ner till naveln.

Jag och Sofie B diskuterade detta igår och vi kom fram till att vi ALDRIG hade släppt iväg våra döttrar (om vi haft några) . Vad är det för föräldrar som tillåter detta?

Jag minns när jag skulle konfirmera mig. Jag var då inne i en punkperiod och hade en förskräcklig frisyr. Mina föräldrar var milt sagt inte glada. Mamma försökte på alla sätt få mig att förstå att jag inte kunde ha den frisyren i kyrkan på min konfirmationsdag och jag tyckte naturligtvis att hon var helt galen. Min mor gick så långt att hon talade med prästen som i sin tur förbjöd mig att komma in i kyrkan om jag såg ut på det sättet och i valet mellan att inte få konfirmera mig tillsammans med kompisarna och att "bara" ha spretlugg och inbakad fläta valde jag slutligen det sistnämnda. Mamma vann och jag är idag mycket glad att jag inte ser ut som en fullständig idiot på mina konfirmationskort...

Föräldrar! Stå på er och sätt gränser! Det är ju för era barns bästa!! 

Visst är det märkligt hur mycket energi man får i kroppen bara solen tittar fram? Allt blir så lätt och livet leker. Igår em kom jag på att jag hade en köttbit i kylen som behövde ätas upp. Mina vänner Sofie, Peter och Micke var inte svårövertalade att hjälpa mig...

 Fia, Micke och Peter njuter i solen. Idag är nog killarna piggare än tjejerna, som drack vin..

Ibland kan jag faktiskt bli lite imponerad av mitt kylskåp. Det innehåller faktiskt en hel del. Det enda jag hade koll på var att jag hade kött att grilla men när jag öppnade kylen fanns där en massa goda tillbehör.

Det som slutligen serverades var grillad fläskfilé med potatisgratäng, grönsaksspett med zucchini, aubergine, champinjoner och körsbärstomater, majskolvar och bearnaisessås.

Jag älskar verkligen dessa spontana sommarkvällar och jag är säker på att det blir många framöver! Dock måste jag erkänna att energinivån var betydligt högre igår än vad den var i morse. Tur att solen skiner idag också i a f...

I förmiddags var  jag på Tims skolavslutning på Lillestadskolan. Av någon anledning är det alltid fint väder just denna dag. Rektorn berättade att det varit strålande solsken de senaste 14 åren. Visst är det märkligt!?

 Klass 1 framför "I mitt jordgubbsland"

Skolavslutningen inleddes med Idas visa framförd vid flaggstången. Jag är en enormt stolt mamma idag för Tim var en av de 6 barn som blivit tillfrågade att sjunga inför hela skolan (åk 1-6 m föräldrar). Tim tog i för kung och fosterland och efter mycket övande hemma förra veckan satt texten som en smäck! Någon vers sjöng han och en tjej dessutom själva i varsin mikrofon!

 Tim tar i från tårna till Idas sommarvisa.

När sången var avslutad kramade jag om min duktiga gosse och han berättade då att benen hade skakat hela tiden. Tims pappa skojade och sa att han trodde det var för att han stampade takten ;-).

Nu ska Tim ha ett härligt långt sommarlov och redan nästa vecka blir det fiske och en massa aktiviteter med mormor och morfar varje dag.

Jag vill också ha sommarlov...

Igår när klockan var strax efter fem ringde en god vän som har hyrt  hus i Västerviks skärgård där han ska fira sin födelsedag tillsammans med släkt och vänner.

Jag tror eg att han skojade när han frågade om jag ville titta förbi... Eftersom jag inte hade några särskilda planer igår frågade jag om han menade allvar och han svarade med ett skratt att naturligtvis gjorde han det.. Det han inte tänkte på var att det är livsfarligt att säga sådana saker till mig om man inte är helt hundra på att man menar det.

Jag är av filosofin att man aldrig ska tacka nej till nya upplevelser och äventyr om man har möjlighet att hänga på. Jag brukar säga att jag har en liten plåtburk i min hjärna. Den fyller jag med små lappar, på vilka det står både roliga och tråkiga saker som jag upplevt i mitt liv. När jag sitter på ålderdomshemmet och är gammal och grå ska jag öppna min plåtburk, läsa mina lappar och tänka tillbaka på allt jag gjort i mitt liv. Min plåtburk börjar redan bli full...

Sagt och gjort, jag stängde kontoret, svängde förbi hemma och slängde ihop lite grejer och 2 timmar senare anlände jag Gränsö i Västervik där det bjöds på hemmagjorda hamburgare och rosévin.

 Fantastisk utsikt från terrassen.

Senare på kvällen drog vi igång bastun och när vi svettats en stund var det dags för årets premiärdopp i havet! Brrrr vad kallt det var, men väldigt uppfriskande. Efter en runda i bastun igen var det dags att sova några timmar. Klockan 06.30 ringde klockan och jag smög mig ut till bilen för min färd tillbaka till ett regnigt Växjö...

 Födelsedagsbarnet på väg från bastun mot ett nattligt dopp med livet som insats..

Nu sitter jag framför min dator, det regnar utanför fönstret, men i Västervik skiner solen och så gör den även i mitt minne och plåtburken har fyllts på med ytterligare en liten lapp..

Burken

Tim och jag har haft en härlig helg som inleddes med födelsedagskalas då min kompis Sofie H:s sambo fyllde år. Det var mkt trevligt och Tim skaffade sig en ny vän i form av Sofies pappa Göran Hegborn. Märkligt vad mycket en 8-åring kan lära sig på kort tid ;-).

 Tim gillade Göran skarpt!

P g a sjukdom blev lördagens grillfest inställd så Tim och jag blev ensamma med en massa jätteräkor eftersom jag skulle fixat förrätten. Dock gick det ingen nöd på oss utan dessa slank ner hur lätt som helst, efter ett besök i olja och en massa vitlök i ugnen. Efter maten tittade vi på Göta kanal 3. Tim tyckte att den var toppen...jag..jag tyckte mest det var mysigt att äta godis med Tim...

 Tim skålar för en trevlig kväll i "barnchampagne" (cider).

På söndagen hade jag trädgårdsdag, med mina älskade gummihandskar på...  Efter gräsklippning, rosklippning och kantskärning hade jag blodiga fingertoppar p g a alla naglar som rök all världens väg... Det är få saker som gör så ont som att bryta en nagel långt, långt ner och sedan få dra loss den från köttet... Jag har alltid hävdat att trädgårdsarbete är livsfarligt och jag vidhåller detta!! Skit, vad ont det gör att knappa på tangentbordet idag. Och jag som hade så tänkt ha så fina naglar till prinsessbröllopet på lördag...

 Älskade, älskade gummihandske...

Söndagskvällen avslutades med Prince of Persia på bio. Både Tim och jag tyckte att den var kanon. Dock av helt olika anledningar....  Man skulle kunna tro att Tim var den som hade mardrömmar inatt (för den var ju lite läskig) men icke! Jag själv vaknade jag kl 04.00, panikslagen med båda händerna över huvudet, och tankarna som snurrade i huvudet var "Jag måste ligga alldeles tyst och stilla för hittar de mig slår de ihjäl mig..." Jag måste nog sluta titta på äventyrsfilmer med min son....

Jag har just kommit tillbaka från lunch med vårt eminenta kommunalråd Bo Frank. Jag måste säga att jag gillar "Bosse" starkt och jag hoppas att våra kära kommuninvånare förstår hur lyckligt lottade vi är som har just Bo som en av kommunens absoluta frontfigurer. Ett mer färgstarkt, engagerat, socialt och kunnigt kommunalråd får man leta efter!

Ett exempel på att Bo Frank dessutom har humor och glimten i ögat är förra veckans frånvaromeddelande till omvärlden:

Lunchen avslutades med en kraftmätning oss emellan, ur vilken båda gick som vinnare. Jag har beslutat mig för att engagera mig i politiken i Växjö kommun.

 Armbrytning är en lätt match när två starka viljor strävar åt samma håll..

Nu är det bestämt! Jag är i Stockholm nästa helg och då kan jag ju bara inte missa bröllopet mellan vår Kronprinsessa Victoria och Herr Daniel Westling!

Jag har så´n tur att jag ska vara på ett par affärsmöten i Hufvudstaden på fredagen (dagen innan bröllopet) och tack vare inbjudan från en god vän har jag möjlighet att stanna till söndag.

Jag ser enormt fram emot att få vara en del av bröllopsyran kring vår Kronprinsessas bröllop! Sedan kan man tycka att det är hur upphausat som helst, men eftersom jag är en rojalist som dessutom gillar vår huvudstad, fest och bröllop tror jag att det blir en riktig höjar helg!

När Tim började förskoleklass för snart två år sedan var han rädd för några killar i särskolan. Rädslan berodde naturligtvis på osäkerhet och okunskap och jag ägnade mycket tid åt att förklara att barnen i särskolan är som vilka andra barn som helst, bara lite annorlunda. Efter några veckor i rädsla kunde jag till min glädje se en omtanke spira istället och detta har växt sig starkare och starkare.

Imorse när jag skulle släppa av Tim vid skolan kom en av de stora killarna från särskolan fram och öppnade bildörren för Tim. Tim sa tack och god morgon samt fyrade av ett strålande leende, varpå de knallade iväg mot skolgården.

Jag blev så varm i hjärtat av denna scen. Båda killarna visade varandra stor respekt och omtanke och jag är en mycket nöjd mor om Tim kan gå genom livet med öppna ögon och hjärta inför sånt som är lite skrämmande och annorlunda. Gör han det kommer han få vara med om många spännande händelser och lära sig mycket nyttigt om livet på köpet!

Igår frågade jag min ljuvliga son vad han vill bli när han blir stor. Direkt kom svaret hockeyspelare! Jag frågade då om han inte hellre vill bli rockstjärna för det är ju lite snällare mot hjärtat. Jag tillade dessutom att jag faktiskt tror att rockstjärnorna är mer populära hos tjejerna än hockeyspelarna.

Tim funderade en stund sedan sa han "Jag tror att du har en poäng mamma". Jag hade redan släppt ämnet så jag frågade vad han menade. "Jo", sa Tim. "Jag tror att du t o m har 10 poäng". "Med vad" frågade jag. "Med det som börjar med T och slutar på R".. svarade Tim, så detta var tydligen mycket viktigt för honom.

När vi kom hem frågade jag om han ville hjälpa till med maten. Tim svarade att han ville det om vi kunde göra Mozzarellabiffar. Visst, sa jag och tillade att då får han visa hur man gör dem. Vips trollade vi fram färskost med vitlök och örter (jag hade inte mozzarella hemma) och tim rörde i köttfärsen, rullade, plattade, fyllde och la ihop biffar på löpande band. Till detta skulle det även vara färska champinjoner, sparris, brunsås och pasta.

 Tim rör i grytorna.

Det som är så underbart när Tim fixar maten är att han äter som aldrig förr. Han tyckte att det var de godaste biffar han någonsin gjort (jag är benägen att instämma, testa färskost i biffarna..) Det festliga är att jag vet att om jag frågat honom om han ville ha biffar med vitlöksost hade han aldrig velat det. Obs! Han vet inte än idag att det var vitlök i osten, så tala inte om det för honom ;-)..

Innan Tim gick och lade sig frågade jag om vi inte skulle lägga till yrket Mästerkock som möjligt yrkesval också. Han tyckte det var utmärkt för tjejer gillar ju även killar som kan laga mat...

Tänk vilka härliga ambitioner! I Tims ålder ser man ju inga begränsningar utan bara möjligheter. Hans största problem är vilket av dessa tre yrken han ska välja, för han VET ju att han antingen kommer bli hockeyspelare, rockstjärna eller mästerkock!

 Killar som är händiga i köket funkar i alla lägen..

Visst är det härligt att sjunga om Studentens lyckliga dag, åka runt i lövade vagnar, dricka skumpa och festa hela natten?.. Eller?

Jag ska eg. inte klaga, been there done that... MEN när man har kontor på Kungsgatan och har stora problem att höra vad kunderna i luren säger och vet att det kommer bli stora problem att komma ut med bilen, ja då kan man bli lite surkärring.

MEN det finns de som har det värre. En vän till mig kunde inte sova en blund inatt för han hade studentfest utanför fönstret i princip från gryning till skymning och gryning igen...

Puh, det märks att det var länge sedan man var 19...

Mitt sovrum har söderläge vilket innebär att solen ligger på från tidig fm till sen kväll. Det kan ju tyckas trevligt i o f s men det blir fasligt varmt på sommaren.

Just därför bestämde jag mig för att införskaffa ett muskedunder AC aggregat redan nu. Sagt och gjort, igår fick jag det levererat. Tim undrade vad det var för något och jag svarade det är en MONSTERSUGARE!! Tim var mycket nöjd (men lite skeptisk) för nu kommer vi aldrig mer ha några monster på övervåningen... Själv är jag mest nöjd för att jag slipper svettas bort i sommar. :-)

 Inte så snygg, men förhoppningsvis effektiv. Min och Tims MONSTERSUGARE!!

Det har varit en härligt social helg på de flesta sätt!

Fredagen inleddes med Afterwork på Lagerlunden tillsammans med bl a Sofie H. Det var Gold fm som bjöd in och gratis är ju alltid gott...;-). Det var ett mycket trevligt arrangemang som tydligen kommer köras varje fredag fram till midsommar. Där kommer jag def. hamna fler ggr och jag rek. er starkt att ansluta!

Efter lite Rosé på Lagerlunden cyklade jag till en liten grillfest, där jag blev kvar alldeles för länge, så på lördagen var jag lite trött..

Större delen av lördagen tillbringades därför i solstolen på terrassen. Så underbart! Senare på kvällen anlände Sofie B och Amalia.

 Tjejfest med avhopp. Vi bidde bara tre..

 Vi brukar ägna oss åt lite udda "lekar" och i fredags skulle vi med två poser illustrera varandra.. Självklart var det Sofies idé men det var både kul och intressant..

 Poseing..

Senare hamnade vi på PM och där dök en bekant upp med det gäng som han varit på svensexa med. Bl a hade man ägnat sig åt Paintball och den stackars brudgummen hade blivit fullständigt pepprad.

 Aj, aj, aj. Stackars, stackars J...

Efter en liten sväng på Café DeLuxe begav jag mig hemåt för att orka med nationaldagsfirandet..

Igår var det så dags att fira fosterlandet. Sagt och gjort, jag begav mig ut till Moheda för att ansluta familjen.

 Fikamys med bl a broder Fredrik, brorson Elwin och svägerska Sofia.

Min far är ordförande i hembygdsföreningen men eftersom päronen glömt tala om för min vilken tid det startade så missade jag hans tal..

Dock fanns mycket kvar på programmet, eftersom hembygdsföreningen även hade 75-årsjubileum, när jag anlände vid halv två tiden.

 Det bjöds på sång, musik och underhållning.

 Pappa tackar eldsjälarna bakom det lyckade evenemanget.

Det kändes skönt i hjärtat att ha firat vår nationaldag och samtidigt uppmärksamma Moheda Hembygdsförenings 75-årsjubileum. Min nationaldag avslutade jag senare i en god väns sällskap på Venezia. Tack för den goda pizzan!

Imorse gjorde jag ngt jag aldrig gjort tidigare. Jag cyklade till jobbet! Nu var det ju inte så ansträngande i o f s för jag hade nerförsbacke nästan hela vägen.

 Just detta faktum oroade mig en hel del. Jag har inte servat min cykel på läääänge så jag fick tvångstankar om att hjulen skulle lossna och att jag skulle trilla och slå i huvudet i trottoarkanten. Tack och lov fungerade handbromsen utmärkt, men däremot hördes ett rasslande ljud när jag trampade..

Någon som vet var man kan få en genomgång av sin cykel? Förslag tas tacksamt emot!

Jag är mäkta stolt för att jag tog cykeln idag, jag t o m hoppade av cykeln och ledde cykeln över (ett..) övergångsställe.. Det enda jag skäms för är att jag skippade hjälm..

Idag ska cykeln få bära runt mig en hel del. Först till jobbet, sedan till en kassakund, vidare till frissan, därefter till PM på After Work för att slutligen ta mig till Väster på grillfest och så småningom hem..

Så idag tänker jag på miljön och låter bilen stå... eller fanns det kanske en annan anledning..Hmm...

I natt har jag sovit med vidöppen altandörr... Med tanke på hur oerhört mörkrädd jag är (dock är jag mer rädd för spöken än inbrottstjuvar...) så borde jag eg. gå runt och känna på alla dörrar och fönster innan jag går till sängs. Men det gör jag inte! Kanske för att spökena kan ta sig in ändå..

Istället hade jag fullt sjå att bära upp min jättebukett till sovrummet, för den var det sista jag ville se innan jag somnade och det första när jag vaknade (kan ni tänka er vilken underbar rosendoft jag fick vakna till idag)...

Så imorse när jag kom ner kände jag att det var ganska kallt och förklaringen fick jag när jag såg dörren stå på vid gavel! Tyvärr måste jag dessutom erkänna att det inte är första gången det händer...

//Virrpannan Åza

 Mums!

Spana in dessa läckerbitar! En sån här härlig dag med sol i hjärta, sol i sinne, sol ute och sol inne måste firas med en rejäl Hallon Cupcake från Skåres!

Jag är helt förstummad! Jag har just tagit emot den största bukett jag någonsin fått!

 Förvåningen och förvirringen är total..

Blommorna levererades till mitt jobb och jag blev otroligt förvånad. Dels för att jag inte hade en aning om vem de var ifrån och dels för att det inte är så vanligt att det dimper in blommor till mig på kontoret Det  märkliga är att jag dessutom beklagade mig för en vän igår att det är mer än ett år sedan jag fick blommor och att jag alltid har färska blommor hemma för jag tycker att det ger hela huset en sån lyxkänsla.

När jag tog bort omslagspappret uppenbarade sig de mest fantastiska rosor jag någonsin sett! 25 st långskaftade röda! Både jag och Sofia skrek av förtjusning! Att jag dessutom inte visste vem de ifrån var bidrog dessutom till en nästan olidlig spänning!

På kortet stod det så här: "Åza! Du har klivit rakt in i mitt hjärta med ditt fantastiska sätt att vara som människa!" Vilken otroligt vacker mening, det var nästan att en tår trillade nerför min kind!

Eftersom vi förde ett förskräckligt oväsen blev flera av våra korridor kompisar involverade. Någon tyckte att Pretty Woman kunde slänga sig i väggen och någon annan tyckte att jag påminde om någon sagofigur när jag stod där med rosorna i famnen. Självklart tänkte jag på Törnrosa eller någon annan vän varelse men det visade sig att det var en Lilleputt han tänkte på eftersom jag är så liten och buketten är så stor...

 Lilleputt m stor bukett

Slutligen vill jag säga att det är avsändaren som är en fantastisk människa, inte jag... Tack!

Varför är det så att man blir så vaaaaansinnigt sugen på ett glas vin när solen tittar fram och varför har ett glas benägenhet att bli två...

Igår kväll tittade en vän över och det blev några glas vin och alldeles för sent.. Detta ångrade jag bittert när klockan ringde kl. 7 i morse och jag insåg att jag kl. 9.00 skulle intervjuas ang. att Skatteverkets mjuka linje rörande kassalagen upphör fr o m 1 juli...

Nåväl, intervjun är avklarad, dock med en känsla av att ha betonghjälm på huvudet, och jag tror även att bilderna blev ganska ok.

Tack gode Gud för att det finns smink...

Jag måste få dela med mig av en underbara händelse från Tims barndom.

På somrarna brukar vi semestra i Gdansk eftersom vi har en lägenhet där. Många känner inte till att Polen har milslånga kritvita sandstränder som kantas av små restauranger och barer. Från vår lägenhet går pendeln dessutom direkt ut på stranden.

När Tim var 5 år var vi och solade på stranden och han gick och smygkikade på sin mormor. När vi skulle gå och köpa glass frågade Tim sin mormor om hon var gammal. Mormor frågade varför han undrade det. Efter lång tvekan svarar han "Jooooo, för när mormor går så går dina lår också..."

Så om ni tvekar och undrar om ni är gamla. Ta en titt på låren. Om låren går när ni går, då befinner ni er i riskzonen, i a f i Tims ögon...

Ps. Förlåt mamma, men jag var tvungen att dela med mig av detta. Du är trots allt den finaste och sötaste mormodern jag vet och dina lår går faktiskt inte så fasligt mycket ;-)

Ps. igen.. Hör av er om ni är intresserad av att hyra lägenheten, jag lovar en fantastisk semester till en liten peng.

Tillfälle!

Vårens & sommarens klädkollektioner från Soda, för dam, och Cool blue, för herr, slumpas bort, 50:- plagget.

Skynda fynda, välkommen!

Bern’s Mens Wear AB                                                                                            Hj.Petris väg 60

Själv var jag och fyndade med mina föräldrar igår kväll. Hittade 7 plagg. Allt ifrån Haremsbyxor till Navy T-shirts. Mamma och pappa köpte säkert 20 plagg. Allt utom jeans för 50:- st.

Berm´s ligger mitt emot Mickes Motor.

Det är väl värt ett besök att åka dit. Öppet 9-17.

 Mina fynd från igår!

Sedan något år tillbaka har jag seriöst funderat på att ge mig in i politiken. Jag är en människa med mycket åsikter och idéer och bland det värsta jag vet är när man har just det utan att försöka påverka på något sätt.

Detta resulterade i att jag i torsdags ringde vårt eminenta kommunalråd, tillika kommunstyrelsens ordförande, Bo Frank. Konversationen var som följer:

Å: Hej, jag heter Åza Brennander och jag tror att partiet behöver mig!

B: Det var roligt att höra. Vänta så ska jag ta fram min kalender. Kan du komma kl 10.30?

Å: Nej, det kan jag inte, passar någon annan tid?

B: Måndag kl. 11.00?

Å: Då ses vi!

Så igår stövlade jag in på Bo´s kontor. Det hela började mkt bra då vi båda konstaterade att vi inte dricker kaffe men däremot Coca-Cola Light i stora mängder. Alltså en gemensam nämnare direkt!

Så över en burk Cola Light får jag börja med att berätta lite om mig själv och varför jag nu kommit på tanken att ge mig in i politiken. Efter 10 minuter säger Bo "synd att du inte kontaktade oss tidigare för vi spikade listorna redan i februari". Stopp och belägg säger jag. OM jag nu ska ge mig in i detta kanske det är bra att mjukstarta lite och inte direkt finnas med på en lista! Detta tror jag att Bo inser också, men han lyckades ju def. få mig intresserad, vilket förmodligen var syftet..

Under vårt möte har Bo lite olika tankar och idéer och frågar mig slutligen om jag kan följa med på ett möte på kvällen och presentera mig, så får vi se hur jag känner efter det. Mitt svar är att jag kan allt som jag vill!

Sagt och gjort! Kl. 18.25 anlände jag till Pannkakshuset i Tolg där jag möttes av en mängd välkomnande, glada och engagerade människor och på något märkligt sätt kände jag mig hemma direkt! Jag blev enormt väl omhändertagen av mina närmsta bordsgrannar, Anna Tenje (riksdagsledamot), Nils Posse (bl a borgmästare) och Bo Frank (kommunstyrelsens ordförande).

Under pågående möte ber jag att få göra ett inlägg, varpå Bo "kuppar" och ber mig komma fram och presentera mig.

Jag berättar vem jag är samt hur och varför jag är där och det verkar som att alla förstår att om man har med Bo att göra är det snabba puckar som gäller. Jag avslutar min presentation med att berätta att jag inte har varit med i partiet sedan min gymnasietid och att de nu har "chansen" att värva mig.

Jag tror att fortsättning följer.....

Ibland slås man av hur liten världen är och man undrar även om allt är tillfälligheter eller om det finns en mening med allt som händer.

För att förstå det märkliga med historien måste jag gå tillbaka till juni förra året då jag befann mig i Sandhamn på ett event i samband med Volvo Ocean Race.

  På väg in mot Sandhamn..

 Jag som HoppilandKalle. NEJ! Det är inte rumpan man ser utan bara lite av svanken. Relingen hamnade så dumt så det ser bara så ut. Men visst, jeansen ÄR väldigt låga.. 

Framåt kvällen, när jag jobbat klart, hamnade jag på förfest på grannbåten. Vi var ett 20-tal glada människor och jag minns att en trevlig kille där frågade efter mitt telefonnummer utan att få det (återkommer till denna lilla detalj senare).

Väl inne på Seglarhotellet är det en kille som varit med på dagens event som stör mig på ett ganska otrevligt och påfluget sätt. Självklart är han förskräckligt överförfriskad och allmänt slirig. Då jag inte lyckas bli av med honom och lämnad ifred får jag hjälp av en av dem som varit med på förfesten. Joachim som den killen heter är polis och mycket respektingivande (lite kuriosa är att han dessutom har barn med en av Sveriges mest kända sångerskor). Joachim agerar mur mellan mig och den överförfriskade ynglingen och ber honom lämna mig ifred.

Framåt småtimmarna är det så dags för efterfest på grannbåten men jag lackar ur när båten fylls av en massa storbystade blonda tonåringar i allt för små kläder. Tack och lov är jag inte ensam om att tycka att det känns sådär att bli nedsprutad med Champagne av dessa ungdomar så Joachim och jag beslutar oss för att gå bort till hans kompis båt för att fortsätta vårt samtal.

När vi kommer bort till båten tittar en yrvaken kille ut och ansluter för en stund. Det är samma kille som ville ha mitt telefonnummer tidigare på kvällen, men inte fick det (då heller ;-). Vi har det lugnt och trevligt. Vi visar varandra bilder på våra barn och berättar om händelser ur våra liv. Så småningom följer Joachim mig en bit på väg tillbaka och några timmar senare lägger jag och mitt sällskap ut, tillbaka mot Stockholm.

Här kunde man ju tro att historien var slut. Men så är det inte..

När jag var i Sälen i påskas träffade jag på ett trevligt gäng på Harrys. Det började med att jag slog mig ner vid ett bord där en kille som heter Stefan satt med sin vän Robin (som f ö heter Borg i efternamn och har en pappa som var ganska ok på tennis…) Vi hade mycket trevligt  och även kommande kväll sprang jag på Stefan. Eftersom Stefan är en mycket sympatisk människa och man aldrig kan få för många vänner bytte vi slutligen telefonnummer och har faktiskt haft lite sporadisk kontakt efter Sälen. Stefan driver en bilfirma i Stockholm och eftersom jag till och från arbetar en del i Stockholm är det ju extra roligt att utöka sin bekantskapskrets där.

Nu börjar vi närma oss pudelns kärna.

Förra veckan fick jag ett sms från Stefan där han skrev att han köpt en bil i Växjö och undrade om vi kunde ta en fika om han skippade biltransport och hämtade den själv. Jag svarade att om han kommer till Växjö bjuder jag självklart på middag och bokar vårt övernattningsrum så att han kan stanna och ta ett glas vin för att sedan köra tillbaka till Stockholm på lördagen. Stefan accepterar mitt erbjudande och jag hämtar honom vid tågstationen på fredagskvällen.

Väl hemma hos mig kommer vi av någon outgrundlig anledning kommer in på ämnet företagsevent och Sandhamn. Jag berättar om när jag var där i juni i samband med Volvo Ocean Race och hur tacksam jag varit över att bli ”försvarad” av denne Joachim… När jag säger detta ser jag hur Stefans ansiktsuttryck radikalt förändras och min första tanke är att jag kanske sagt ngt dumt. Därefter slås jag av en märklig tanke… är det inte något bekant över Stefan..? Vi stirrar på varandra och efter en stund säger Stefan ”Du var tjejen som satt och pratade med Jocke på min båt framåt morgonkvisten, eller hur?” Jag kan bara nicka. När vi konstaterat detta otroliga sammanträffande plockar Stefan upp telefonen och ringer Joachim för att höra om han minns händelsen, vilket han gör. Stefan talar då om att han är hos mig i Växjö och att jag är samma tjej som han träffade i Sälen.. Jag ringer självklart min bästis Mia, som även hon minns händelsen, för att berätta det inträffade.. Alla häpnar över hur märkligt det hela är!

Det är vid sådana här tillfällen man undrar om vi lever i en alldeles för liten värld, om man ska tro på ödet eller om det bara är så enkelt att allt bara är tillfälligheter. Tänk er själva att jag från Växjö träffar en norrlänning, bosatt i Stockholm, på Volvo Ocean Race i Sandhamn. Knappt ett år senare slår jag mig ner vid hans bord i Lindvallen. Ett par månader senare köper han en bil från Växjö och besöker samtidigt mig och det är först då, i min soffa, som vi konstaterar att vi träffats tidigare…

Innan Stefan lämnade Växjö frågade han om jag och Tim vill komma till Stockholm i sommar för att åka lite båt i skärgården. Självklart tackade vi ja på stående fot! Tim kan knappt bärga sig för när jag höll på med maten i fredags, tittade Tim och Stefan lite på Talang och då hade Stefan berättat att han är kompis med alla barns hjälte Markoolio. Tim blev mäkta imponerad…Själv är jag mest imponerad över hur små, små tillfälligheter kan resultera i en rad händelser som i sin tur leder fram till en ny vän i ens liv!

Ibland äro Herrens vägar outgrundliga…

För två veckor sedan köpte jag färska blåmusslor på Konsum Oxtorget.

När dessa skulle tillredas senare samma kväll visade det sig att mer än hälften av dem var döda, d v s oätliga.

Detta var ju lite tråkigt i sig eftersom vi var många hungriga som skulle dela på dem till förrätt, men det var ju bara att gilla läget.

Nu kommer jag till poängen med detta. Reklamera alltid! Jag fotade högen med levande Blåmusslor och även högen med döda Blåmusslor. På måndagen mailade jag dessa bilder till Coop och förklarade mitt dilemma. Redan på tisdagen fick jag ett mail av ansvarig på Konsum Oxtorget som beklagade det hela och ersatte mig med en presentcheck på 200 kr.

Tack Konsum Oxtorget, det är så man skapar goodwill hos sina kunder och inte badwill. Istället för att sluta handla hos er ser jag istället fram emot att lösa min min check nästa gång!

Igår morse väcktes jag av thé och kaka på sängkanten av min son! Jag fick en fantastiskt fin teckning med ett stort hjärta från Tim och därefter passade jag på att gratulera min mamma med Picknickglas avsedda för vin och Champangne.

Efter uppvaktningen sprang jag en runda och gjorde mina sedvanliga 200 situps medan Tim och morfar gjorde iordning båten för sin fiskerunda.

Tim hade med sig sitt kastspö och sin stora fiskelåda med massor av splirrans nya drag. När Tim och morfar fiskar brukar de få lite Abborrar och kanske ngn Brax men självklart har drömmen varit att dra upp en ordentlig Gädda. Så igår var det dags! Tim drog upp en Gädda på 2 kg! Tydligen är 2 kg den ultimata vikten enligt min far....om man nu gillar att äta Gädda förstås..

Mamma tillagade Gäddan enligt alla konstens regler tillsammans med pepparrotssås, potatis och ärtor. Precis som det ska vara! Men jag är ledsen, jag kunde inte få ner en bit. Tack och lov fanns det kvar av pappas goda köttbullar i kylen så jag fick barnmat medan Tim glupskt slukade sin Gädda!

 Tim låter sig väl smaka av SIN Gädda!

 Tim är lite rädd men biter ihop. Jag tyckte det var elakt att Gäddan fortfarande andades...

 Tror att även morfar var stolt över sitt barnbarn...

 Själv talade jag om hur otroligt stolt jag var men skippade Gäddan till förmån för köttbullar efter att ha provsmakat..

I lördags avgjordes så spektaklet ESC 2010 i Oslo och såhär i efterhand kan jag glatt konstatera att rätt låt vann! Jag hade Tyskland, Rumänien och Belgien som favoriter. Samtliga tre hamnade på topp placeringar och Tyskland var den som tog hem segern. Helt rätt i mina öron.

Tim hade Turkiet som klar favorit men redan innan röstningen startade var han säker på att Danmark skulle vinna. Danmark vill jag påstå var tävlingens dark horse och det är en låt som verkligen växer! Extra kul att upphovsmakarna är svenska också…

Det fanns en fördel med att Sverige inte var med i finalen, det gjorde att jag verkligen kunde fokusera på alla andra låtar. Faktiskt måste jag säga att det var många riktigt bra låtar i år och att själva arrangemanget runt ESC hanterades av Norge med bravur. 3 timmars riktigt bra underhållning med tre kämpekäcka programledare i spetsen!

Grattis Norge, till ett väl genomfört spektakel, grattis Danmark till en topp placering med en (svensk) kanonlåt och slutligen GRATTIS Tyskland till en välförtjänt seger i ESC 2010!

När jag är i Warszawa bor jag ofta på Radisson Blu. Detta är verkligen ett jättefint hotell, men det har sina nackdelar...

Förrförra gången jag bodde där med kunder konstaterade jag mitt i natten att man hade plastad frotté under lakanet. Hur mysigt är det att ligga på? Det använde jag när jag hade fått Tim och hade bröst som läckte när jag skulle sova. Uteslutande för att skydda madrassen. Det är jätteobekvämt att ligga på men framförallt undrar man ju VAD det är Radisson Blu vill skydda sina madrasser ifrån. Jag tror inte att det är ammande kvinnor...

Jag låg således och retade upp mig ordentligt, framförallt för att jag var rädd att jag hade fått något hooker rum (hotellet har nämligen en liten extra service som kan beställas i baren). TÄNK om detta rum BRUKADE användas till obscena aktiviteter... Uääääää.

Eftersom klockan var mycket orkade jag inte bråka om att få ett nytt rum MEN jag var väldigt noga att påpeka sängen med den plastade frottén vid utcheckningen.. När jag kom hem kontaktades jag av någon manager som erbjöd mig kompensation i form av uppgradering till en suite när jag ville (vi har varit ganska stora kunder på just detta hotell, naturligtvis inte vad gäller hookerverksamheten då utan att inkvartera våra kunder).

När jag var nere förra veckan fick jag ett fiiiiint rum och innan jag skulle lägga mig inspekterade jag naturligtvis vad som fanns under lakanet. Jo då! Plastad frotté!! Detta föranledde att jag kl 00.00 ringde till receptionen och de fick skicka upp en tjej som bäddade om min säng - utan plastad frotté.

 Konstaterandet...

Jag undrar hur man tänker när man inreder ett 5-stjärningt hotell med plastad frotté i sängarna....?

När jag ändå är igång undrar jag en sak till... Varför har man en antik våg i badrummet??? Vem checkar in på Radisson Blu i Warszawa och tänker "Oj, vilken tur att det finns en våg i badrummet"? Enda fördelen med vågen var att jag vägde typ 5 kilo mindre än vad jag gör hemma.. Märkligt....

 Vågad våg!

Jaha, så har det hänt. Sverige har för första gången någonsin inte gått vidare till final i ESC! Vad var det som hände eg? Vi hade ju den starkaste låten på mkt länge och ändå höll det inte hela vägen. Jag får helt enkelt instämma i min sons uttalande i morse "Vi skulle skickat Manboy med Erik Saade istället". Den hade def. stuckit ut mer.

Det är bara att konstatera att vi svenskar är lite udda i sammanhanget. Jag tror faktiskt att det skulle vara bättre om en internationell jury röstade fram vårt bidrag. Svenssons smak går i a f inte hem i Europa.

Jag är så ledsen att Anna Bergendahl inte gick vidare. Hon gjorde def. sitt bästa framträdande någonsin. Och plötsligt ser jag inte alls fram emot lördag med samma entusiasm. Trots detta har jag ändå några favoriter i finalen. Dessa är TYSKLAND (Amy Diamaond kopian), BELGIEN (Han med sin gitarr) och RUMÄNIEN (paret med glasflygeln och eldarna).

 Här kommer en kort resumé från igår. Understrukna låtar gick vidare...

Litauen. Killarna med fejkinstrument och rutiga brallor. Sjöng om att Litauer diskar, städar och bygger hus åt oss. Avslutades med stripp i paljettkallingar. Sångaren var rakad, det var ett plus...

Armenien. Över 2 m lång sångerska med push up till hakan. Sjöng om en persikokärna. Ok låt.

Israel. Tråkig låt framförd av fd Idol 2:a. Fattar inte att den var segertippad..

Danmark. Enda låten jag röstade på. Mest taktik. Är alltid bra att ha Dk med i finalen om vi hade hamnat där. Kvinna utan ålder. Lite Jennifer Rush över låten. Svenska låtskrivare, så det får vi glädjas åt. Fame hade gjort den bättre.

Schweiz. Vingmutter som sjöng dadada.

Sverige. Fantastiskt framträdande av Anna. Smart grepp med ljusen i publiken, det kommer säkert kopieras... Tyvärr höll det inte hela vägen. Synd att vi inte deltog i semi 1. Då hade vi varit i final.

Azerbadjan. Jo, låten var ok. Bagge har ju varit involverad, så även här svensk inverkan. Men jag fokuserade mest på att hon hade problem med löshåret och de höga klackarna.

Ukraina. ??? URKraina..

Nederländerna. Stackars, stackars tjej. Tjalalie tjalala... Pinsamt. Relik från 70-talet.

Rumänien. Denna var faktiskt bra. Cool tjej, norsk kille. Snygga flyglar och mycket eldar. Tufft!

Slovenien. ?? Folkloreristisk rock på annorlunda sätt..

Irland. Vackert och fint men rött hår har väl aldrig funkat till lila klänning och var hon gravid eller bara rund?

Bulgarien. Låten som innehöll mera Åååååååå än text. Måste varit väldigt jobbigt att dansa med Gladpack och glidmedel på hela kroppen..

Cypern. Rätt ok. Tydligen har jag en viss förkärlek för gitarrer och vibrato.

Kroatien. Fin och vacker låt. Snyggt framförande. Men måste de vara så jäkla snygga och smala?

Georgien. Ytterligare ett barfota nummer..

Turkiet. Rockig och ganska bra faktiskt, men varför och vad är det roboten svetsar på scen??

Döm om min förvåning när vår korridorkompis hojtade till och sa att jag skulle titta ut för att få se en kändis. Nedanför på gatan stod självast Leif Silbersky. Jag får väl medge att jag hade hoppats på en något mer glamourös kändis, men "Sibbe" får duga gott idag.

Tydligen är han i Växjö för ett 7-dagars mål, vilket är ganska ovanligt. Om jag är rätt underrättad handlade målet om ekonomisk brottslighet.

Nåväl, den uppmärksamme kan se Leif Silbersky vid den vita bilen, samtalande med en man i vit tröja. Inne på gården kan man även skönja TV som genomför en intervju..

 Room with a view, Kungsgatan..

Detta mail fick jag från min bästis Mia idag. Det är så träffande. Jag vet - jag har både varit sambo och gift.. Tilläggas bör dock att jag sedan flera år tillbaka även sköter grillningen SJÄLV ;-).

 * Grillning *

  Efter fyra långa månader av kyla och vinter så är det äntligen vår och  grillsäsongen är i antågande.

 Därför är det viktigt att påminna er alla om hur det går till.

 Eftersom grillning är den enda matlagningen som en riktig man ägnar sig åt.

 Detta förmodligen med anledning av att grillningen medför vissa risker  (tändvätska, eld osv.).

 När en man erbjuder sig att grilla gäller följande:

 Rutin:

 1. Kvinnan handlar all mat.

 2. Kvinnan gör en potatisrätt, en sallad, bakar vitlöksbröd, fixar till en eller ett par såser och förbereder efterrätten.

 3. Kvinnan marinerar köttet och lägger det på lämpligt fat tillsammans med de nödvändiga grillverktygen och eventuella kryddor. Sedan bär hon ut  detta till mannen som sitter bredvid grillen - med en iskall öl i handen.

 Här kommer det viktiga:

 4. MANNEN PLACERAR KÖTTET PÅ GRILLEN!

 Mera rutiner:

 5. Kvinnan tar fram tallrikar, glas, bestick, servetter, underlägg,  värmeljus, myggspiraler med mera .

 6. Kvinnan går ut till mannen och säger till honom att köttet bränns vid.  Han tackar henne och frågar om hon kan gå in och hämta en öl till medan han försöker att rädda köttet!

 Viktigt igen:

 7. MANNEN TAR BORT KÖTTET FRÅN GRILLEN OCH LÄMNAR ÖVER DET TILL KVINNAN.

 Ännu mera rutiner:

 8. Kvinnan dukar nu fram tallrikar, glas, bestick, servetter, sallad, bröd, potatisen, såserna och allt annat hon tidigare burit ut till bordet där hon dessutom lagt på en ren duk.

 9. Efter maten så dukar kvinnan av och diskar.

  Och viktigast av allt:

 10. Alla tackar mannen för den utsökta maten och berömmer honom för hans  färdigheter i grillningens ädla konst.

 11. Mannen frågar därpå kvinnan om hon har njutit av sin matlediga dag? Då han ser hennes reaktion så kommer han fram till (det han sedan länge misstänkt)..:

 "Det går banne mig aldrig att göra en kvinna riktig nöjd.." .

Ibland är det skönt att veta att man har vänner som är MINST lika förvirrade som en själv. Detta inträffade när en mycket nära vän skulle köra sitt barn till dagis i morse..

Min vän var just på väg till dagis när hon upptäckte att hon hade glömt något i huset. Hon drar handbromsen, lägger i friläge och låter bilen stå igång ute på gatan, med sin 3-åriga son i bilen. Med tanke på att det rörde sig om c:a 5 meter mellan huset och bilen samt att hon bor i en liten by utanför Växjö är detta på intet sätt märkligt. Det märkliga kommer nu..

När hon kommer ut från huset (c:a 1 min senare) är både bil och barn försvunnen. Förvirrad som hon är börjar hon fundera över var hon ställt bilen, men kan inte se den någonstans. Paniken börjar då komma och hon slås av tanken att någon kan ha stulit bilen med barn i! Desperat springer hon runt som en yr höna, funderar på att väcka mannen som arbetat natt men springer ut på vägen i ett sista desperat försök att finna bilen...

Det är då hon ser den... Snyggt "parkerad" på en liten sidoväg. Hon rusar bort till bilen och finner den helt oskadd men med en liten bekymrad krabat inuti. När hon sliter upp dörren säger barnet med en tår i ögonvrån "Mamma jag har kraschat, jag ropade på dig mamma och jag var jätteledsen".

Tänk så det kan gå när inte haspen, förlåt handbromsen...är på..

Tack och lov slutade detta lyckligt. Barnet är nu hemma med pappa. Mamman ska gå på förhandsvisning av Sex and the City och bilen står parkerad utan en skråma.. Ibland har vi änglavakt!

Igår genomfördes semifinal 1 i ESC. Tyvärr var det ett svagare startfält igår än vad det kommer bli på torsdag då Anna Bergendahl kvalar.

Dock fanns några ljusglimtar. Obs! Samtliga av nedanstående länder gick vidare till final.

Min absoluta favorit  var Belgien. Ni vet killen med sin gitarr. Enda nackdelen med den låten är att den kan attrahera samma tittare som gillar Annas låt. Jag tror det finns chans/risk att vi ser både Sverige och Belgien på topplacering på lördag (förutsatt att This is my life går vidare på torsdag förstås).

Grekland måste man ju även ha en åsikt om... Opa låten alltså. Jag får erkänna att jag inte lyssnade så mkt på låten utan tittade mer på dansarna. Jag vill ha en sådan alldeles egen Grek! Dock var de mer avklädda i "Inför ESC" och jag saknade de bara bringorna...

Portugal. Fin ballad och söt tjej.

Serbien. Faktiskt ganska bra låt men killens frisyr tar fokus från själva framförandet. Dock gillar jag både låten och killen med pottfrisyr.

Vitryssland gick även vidare med sina fjärilar.. Märkliga dräkter måste jag säga. Låten var väl ok men hur i hela friden hamnade Robert Wells bakom flygeln?

Detta var de av låtarna som gick vidare som jag tycker är värda att nämna. Övriga orkar jag inte kommentera.

Märkligaste numret stod Malta för med den skräckinjagande fågeln som efter halva numret vaknade till liv... Tänk vad kul det måste vara att komma hem till släkt och vänner och fråga "Såg ni mig när jag var med i ESC"? Om jag varit fågeln hade jag låtit bli att ställa den frågan och begravt minnet av min medverkan i ESC långt inne i garderoben. Tack och lov gick inte Malta vidare..

Min absoluta favorit hittills är Tyskland! Tyskland behöver ju inte kvala så de är med automatik i final. Den låten har lite Amy Diamond över sig och är mycket charmig.

Håll nu tummarna hårt för Anna på torsdag!!!

Visst är det lite fyndigt? Byte till Exchange!

Igår inleddes denna manöver på ENA Operations och jag ser med spänning och förväntan fram emot hur smidigt allt kommer gå ;-).

Jag har köpt lösningen av Driftbolaget i Norden AB (vilket innebär i Växjö), vilka jag har goda erfarenheter av sedan tidigare.

 Fredrik och Fredrik var på plats på ENA Operations för att göra de grundläggande inställningarna.

Nu återstår "bara" ett mastodontarbete för mig. Att flytta alla filer från IMAP (en annan servertjänst jag kört för mailen men inte varit nöjd med) till Exchange servern.

Datorn jobbar för högtryck, disken måste rensas, IMAP segar. Jag håller på att bli tokig!

Då ringde jag Fredrik (säger inte vilken utav dem) på Driftbolaget. Han erbjöd sig ta över min hårddisk. Jag måste erlänna att det är något sexigt med att få sin hårddisk övertagen... Jag nämnde det för Fredrik och han blev nog lite förlägen..  Nu är disken rensad och jag får fortsätta med projekt "Flytta mappar".

Wish me luck!

Nu är måttet rågat! Jag är riktigt uppretad.

Jag tittar alltid på Nyhetsmorgon och i morse var det en debatt mellan Henrik S Järrel (fd programledare och riksdagsledamot) och Helle Klein (Aftonbladets politiska Chefsredaktör).

Helle Belle Bula är MYCKET upprörd över att Kungen ska föra Victoria till altaret. Hon menar att släkten Bernadotte amerikaniserar svensk bröllopssed och att det är kvinnoförnedrande att kvinnan lämnas över från en man till en annan.

 Hoppas på kyss och att bli förd till altaret av sin far.

Skärpning! Inte kan jag i min vildaste fantasi tänka mig att varesig familjen Bernadotte eller svenska folket i gemen ser det på detta sätt. Åtminstone är det vad jag hoppas!

Jag hade den stora äran att bli förd till altaret av min far. Detta gjorde mig mycket stolt och så även min far. Ingen av oss såg det kvinnoförnedrande på något sätt utan mer som en härlig och mysig sed. Enda nackdelen jag kan se med detta är för brudgummen! Han som får stå "själv" och vänta framme vid altaret (särskilt i mitt fall som var 10 min sen..). Själv hade jag ju min far som stöd, hela altargången fram, denna nervpirrande dag... (tyvärr höll inte äktenskapet, men jag tror inte det berodde på att min far "överlämnade" mig..)

Min präst hade inga som helst synpunkter på att min far förde mig altargången fram, DÄREMOT hade han invändningar mot att säga att brudgummen fick kyssa bruden. Detta vägrade han blankt för att DET inte var en svensk sed.. Det gjorde mig mycket besviken och vi pussades faktiskt ändå. Därför ska det bli extra intressant om Victoria och Daniel får kyssas eftersom nu även kyrkan haft synpunkter på överlämnandet av bruden!  Så om det nu finns en massa idioter, som Helle Klein, då tycker jag att de bör förbjuda ALLT som är osvenskt i kyrkan. Däribland bröllopskyssen...

 Nej, återigen skärpning! Låt åtminstone Victoria och Daniel bestämma denna lilla detalj. Gläds istället åt att det stundar ett kungligt bröllop och Helle Belle Bula, min rek. är att du samtidigt som du täpper igen gluggen mellan tänderna ber tandläkaren täppa igen truten också....

 Helle Klein

I lördags var det så dags för Rock the Lake för min del.

Efter att ha städat inne och ute, oljat möbler, klippt gräs, beskurit rosor m m var det tid att svida om och tända grillen.

Den nya trädgårdsgruppen invigdes av mig och Amalia. Min nya granne Mia tittade över med ett par vänner också. Just denna typ av spontanmöten gillar jag! Det visade sig att vi hade många gemensamma vänner och dessuom en "förkärlek" för Maria Montazami. Mia var riktigt bra på att imitera henne. Innan vi skildes åt konstaterade vi att det finns "risk" för att det blir fler spontanmöten framöver.

 Mia, Åsa, Amalia och Jenny provsitter min nya rottinggrupp.

Alphaville skulle börja spela kl 22.00. Jag och Amalia hoppade på våra cyklar 22.30..

 Pitstop vid Statoil..

 Jag kände mig trygg med Adam Hagelin + kompis. Båda fd. bandmedlemmar i Wera.

 Vi hann lyssna till de två sista låtarna med Alphaville. Bl a Forever Young, vilken fick publiken att gå igång.

 Kvällens höjdare var The Creeps spelning!

Jag stod längst fram och njöt i fulla drag. Enda missödet var att jag hade en träbalk bakom mig så tre ggr snubblade jag över den och föll handlöst på ändan. Det måste sett hur kul ut som helst.  Den trevliga vakten undrade säkert vad jag höll på med på marken.. Snacka om att falla pladask för The Creeps. 

När jag är i Polen shoppar jag faktiskt annat än skor också...

Igår morse var jag och Håkan Petersson, som är Personaldirektör i Kalmar landsting, en sväng på marknaden i Warszawa. Håkan hade berättat för mig att den färska sparrisen är av fantastiskt god kvalité och dessutom galet billig. Han hade rätt!

Titta och njut av den färgprakt vi möttes av på marknaden. Jag ska äta färsk sparris hela helgen ;-)

 Håkan handlar sparris för 5 Zloty bunten

 När man ser detta är det nästan så man överväger att bli vegeterian..

Jag är som bekant galen i skor. Jag har så många par så att jag inte ens vet hur många...det skulle ta för lång tid att räkna dem.

När jag är i Polen köper jag nästan alltid skor och denna gången hittade jag två nya par som jag bara var TVUNGEN att ha!

Jag börjar inse att jag snart måste söka hjälp eller köpa större hus.

 Ett av mina två nya par skor..

För att verka något mindre ytlig och lite mera kulturellt intresserad lägger jag även ut ett kort på det kontreversiella kulturpalatset i Warszawa. Jag fotade det ifrån bilen på väg till shoppingcentret... Den uppmärksamme kan även se det skymta genom fönstret i mitt hotellrum (alltså bakom skorna ;-)

På väg till Warszawa i onsdags lämnade jag min bil i Kallinge hos Christer på Bilval i Blekinge. Bilen skulle genomgå en full rekonditionering med allt ifrån motortvätt till in/ut utvändig rengöring till lackförsegling, vilket var precis vad min lilla pärla behövde.

När jag så stiger in på Bilval hör jag upprörda röster ifrån Christers kontor och det visar sig att Christer skäller ut en man efter noter. Jag hör mannen ifråga försvara sig med att han har barn att ta hand om och att Christer gärna får slå honom, bara han inte ringer Polisen... Naturligtvis har Christer ingen avsikt att slå mannen utan ber honom sitta kvar så att han kan ta hand om mig.

Christer tar mig åt sidan och förklarar att han just kommit på mannen med att länsa kassaskåpet.. Under tiden som han förklarar vad som hänt ropar han flera ggr till mannen att sitta kvar, vilket mannen naturligtvis inte gör utan lägger benen på ryggen fortare än kvickt och rusar ut från Christers bilfirma..

Jag och framförallt Christer var mycket tagna av händelsen. Snacka om fräckhet! Inte nog med att mannen med familj  välkomnats till vårt generösa land och att vi har försett dem med mat, boende, kläder och pengar. Detta räckte tydligen inte utan för att "ta hand om sitt barn"  och därför tyckte mannen att det var helt rätt att förse sig med pengar ur Christers kassaskåp... Snacka om fräckhet!!! Nu är i a f händelsen polisanmäld och jag hoppas att Polisen får tag i huliganen. Men straffet blir förmodligen bara en flat tillsägelse i form av "lova att du aldrig gör om det"..

Jag är i a f mycket nöjd med min rekonditionering. Bilval är otroligt proffsiga och trots att jag lämnade bilen i Kallinge istället för i Växjö tjänade jag på att göra mig det "besväret". Jag skickade förfrågan på arbetet till tre firmor i Växjö. Endast en utav dem bemödade sig att besvara min förfrågan! Den firman gav mig ett "kanonpris bara för att han ville hjälpa mig". .. Det priset var nästan dubbelt så högt som det jag betalade till Bilval....

Om du funderar på att rekonda bilen. Kontakta Christer på Bilval i Blekinge (0457-210 50). Jag lovar att du blir nöjd med både resultatet och priset!

 Pärlan före...

 Pärlan efter..

Sedan förra sommaren har jag dille på små solcellsspotar i mina rabatter. Jag tycker att det lyser så fint när mörkret lägger sig. Häromdagen hittade jag en superfin solcellslampa på pinne som passade helt perfekt i min lilla Trollhassel som jag planterat i min stenrabatt. Det blev så bra. Den fina lampan stod där i full prakt, omslingrad av den spirande grönskan på min Trollhassel.. Trodde jag...

När jag igår kom hem efter att mörkret lagt sig möttes jag av ett färgspektakel från rabatten vid min carport. Den tillsynes ganska diskreta lampan hade förvandlats till värsta discokulan. Den skiftade från blått till grönt, till rött, till gult i en rasande fart. Det såg helt enkelt inte klokt ut! Min stackars Trollhassel såg alldeles förskräckt ut och jag visste inte själv om jag brutalt skulle slita upp denna mörkrets fiende eller helt enkelt bara garva åt min dumhet.

Idag åker jag till Warszawa några dagar och jag beslutade mig för att låta eländet stå kvar. Jag är ju ändå inte hemma... Själv ska jag försöka bearbeta det faktum att jag en klantskalle, som inte kollar vad jag köper. En klantskalle med en super blingad rabatt.

Ja, jag är blond och har Bling Bling i rabatten..

Min kära svägerska Sofia är just hemkommen från en tripp till London. Jag vet inte om hon VILLE att jag skulle tro att hon hängde med celebriteter eller om hon verkligen gjorde det...

Idag skickade hon i a f dessa bilder till mig..

 Sofia gör narr av stackars Tiger... dock med all rätt...

 Var det Will som spanade på Sofia eller Sofia på Will?? Svaret hoppas jag inte vi behöver vänta på så länge...

P.s. En liten fågel viskade att båda pojkarna hängde hos en viss Madame i London. Guess Who ;-)

Sällan har jag upplevt en mer intensiv helg än den som passerat..

Helgen inleddes i onsdags, då jag hamnade på fest med Nöjesnytt på Terassen. Jag hade riktigt trevligt och det berodde framförallt på sällskapet.

Det är så roligt att träffa alla gamla bekanta och frossa i gamla minnen. Bl a träffade jag min första kärlek. Nicola... Jag var galet förälskad i honom hela Lekis och han kommer för alltid ha en plats i mitt hjärta.

 Kvällen både inleddes och avslutades på Piazza Teatro. Tack Robert för din generositet och gästfrihet!

 Måste även lägga ut denna bild från Piazza på Stina och Håkan som gifter sig nästa helg!! Ni kommer bli ett strålande vackert brudpar!

På torsdagen fick jag besök från Dalarna. En god vän med dotter + kompis hade bestämt sig för att möta "våren" i Växjö. Våren lyste med sin frånvaro, men den värme och omtanke dessa Dalmasar uppvisade räckte gott ändå!

 Mina goda vänner Henkan och Kelly Bogg med kompisen Felicia.

På fredagen ställde jag till med fest. Hela huset var fullt med vuxna och barn och jag tror att alla trivdes bra....

....Så bra att det hann bli ljust ute innan alla kom i säng..

På lördagen var det Sofie som ställde till med fest, så återigen samlades vi för trevlig samvaro, dock var det ett något tröttare gäng än på fredagen..

På söndagen blev det så småningom tyst och lugnt i mitt hus och efter städning, montering av trädgårdsmöbler och gräsklippning somnade jag som en baby..

Som jag har längtat! INGET kan få mig att missa The Creeps återförening på lördagens Rock the Lake!

Jag var ett STORT fan av dem när de var på topp och därför kan jag inte hålla inne med att jag är sååååå stolt över att ha Robert Jelineks telefonnummer i min mobil.. (Jag kan dock inte svära på att det är aktuellt längre, men jag har inte haft hjärta att radera det för det gör mig lycklig varje gång jag ser det...)

När jag var med i Farmen skulle jag vid något tillfälle ta tåget till Malmö. Jag råkade missa X2000 och hamnade på Intercity tåget som stannar ÖVERALLT.

I Älmhult hoppade det på en kille som satte sig mitt emot mig. Och jag kände genast igen honom, men kunde inte placera honom. Jag satt och smygkikade lite under lugg och killen i fråga gjorde detsamma. Till slut tog jag mod till mig och frågade om vi möjligen träffats förut. Han svarade att han var osäker men att även han kände igen mig. Efter mycket blygsam ödmjukhet konstaterades att han kände igen mig från Farmen (det sändes just då) och jag kände igen honom som sångaren i The Creeps - Robert Jelinek!

Tyvärr måste jag erkänna att Robert inte verkade tillnärmelsevis lika imponerad av mina 15 minuter i rampljuset som jag var av hans Super Mega karriär... (Märkligt ;-).

Robert Jelinek visade sig vara en mycket sympatisk människa som öppet berättade vad som hade gått bra och mindre bra, varför gruppen splittrades och om diverse problem (både stora och små) som medlemmarna ställts inför. Jag måste säga att det kändes som jag klickade otroligt bra med honom och vi delade många skratt och kloka tankar på vår resa till Malmö.

Vi hördes någon gång efteråt men tyvärr tror jag inte att Robert Jelinek har något minne av detta möte.

JAG däremot - vårdar det ömt i mitt Blue Tomato hjärta - och jag ser med förtjusning fram emot att se och höra The Creeps på lördag (och då framförallt Robert Jelinek ;-)

Är det någon mer än jag som drabbats av följande dilemma (MÅSTE det vara med tanke på jeans modet)....

Idag körde jag ett träningspass på lunchen. Vi är många som delar på samma omklädningsrum. Detta innebär att man inte kan uppföra sig hur som helst...

Nyligen köpte jag ett par nya Replay jeans.. Naturligtvis i en storlek mindre än vad som känns bekvämt. (För det har jag fått lära mig att man ska.. Så länge de går att få på sig är det ok..) Puh!

För att få dessa att sitta snyggt måste ett visst akrobatiskt rörelsemönster genomföras. Detta rörelsemönster är det ENDAST min son som fått ta del av (till stor förtjusning) och således kan det INTE genomföras i omklädningsrum.

Detta resulterade i att jag fick gå halva Storgatan med en känsla av Gällivarehäng.. "Hänget" avhjälptes dock snabbt på kontorets toalett, så nu sitter de där de ska igen. Men ack så obekvämt det är!!!

Jäkla mode...

Tim har sedan dagistiden haft ett "distansförhållande" med  Amy. Som blivande svärmor har de unga tu mitt godkännande för sötare, goáre och mer väluppfostrad svärdotter än Amy är nog svårt att finna.

Amy bor både i USA och i Sverige, så det är lite svårt att hålla liv i relationen... Dock är han noga att poängtera att Amy är (en av) hans tjejer och det har även kommit till min vetskap att också Amy dejtar andra ;-).

Igår hämtade Tim och jag Amy efter skolan och det var ett kärt återseende, även om det började lite krystat. Tim spelade coola killen och var mest bekymrad över att hans frisyr inte var tipp topp (detta avhjälptes dock med ett snabbt toalettbesök direkt när han kom hem..)

Efter en spelomgång Buzz släppte dock hämningarna från bådas håll och Amy höll förhör i engelska med Tim. Tim försökte från sin sida imponera med nya dansmoves och roliga historier. Han var också noga med att ge Amy ett idolkort på sig själv i full Lakers mundering, självklart med autograf..

Tänk att man i så tidig ålder på något vis redan håller på att falla in i sina könsroller. Detta fascinerar mig enormt mycket.

Tim var som en påfågel som spände fjädrarna och gjorde allt för att imponera. Amy fnissade uppskattande och försökte hålla ordning på honom så gott det gick. Många "nämen Tim" hördes.

Innan de båda turturduvorna skildes åt bestämdes att nästa dejt blir hos Amy. Vid avskedet lade Tim armen om Amy och båda verkade nöjda med sin eftermiddag.

 Amy + Tim = Sant

I helgen som var bjöd Mellie in till tjejfest. Vi hade mycket trevligt och som vanligt ägnades delar av kvällen till mer eller mindre märkliga frågeställningar.

Vad sägs om följande frågor, som besvarades i tur och ordning...:                       Vilken handling skäms du mest för hittills i ditt liv?                                       Berätta om ditt bästa fiskeminne....

Ni kan säkert föreställa er att svaren var mycket varierande.. 

 Sofie var mycket stolt över sin nya fina ring och dessutom väldigt sugen på  Mellies dessert med Smarties och chokladmousse!

Kvällen blev lååång och i efterhand konstaterades att vi höll igång i mer än 12 timmar... Jag kan faktiskt inte minnas när jag gick och lade mig så sent...förlåt tidigt senast. Men kul och trevligt hade vi!

Jag hoppas att denna helgen ger lite mer sömn. Men med Nöjesnyttfest och huset fullt med folk hela helgen känns det inte som det lämnas några garantier för det...

Trevlig helg! 

Jag är så lycklig! I lördags hittade jag GUMMIHANDSKAR på Plantagen! Nu behöver jag inte längre sukta efter farbror Doktorns handskar, för jag har egna i min ägo!

Aldrig har jag sett fram så emot att ut och påta i rabatterna! Operation På med latexhandske - Bort med ogräs kan börja! Jag kan knappt bärga mig!

 Min lycka är gjord! Egna Gummihandskar...

Ps. För att förstå sammanhanget bör du läsa tidigare inlägg om tvångstankar...

För många Herrans år sedan var jag på Roskilde festivalen. Jag kan faktiskt stoltsera med att ha sett en av Nirvanas allra sista konserter med Curt Cobain i livet. Men det var inte det jag skulle berätta.

Jag måste varit i 20-årsåldern och jag kände mig invincible!

På den tiden, jag vet inte hur det är nu, bodde vi "vanliga" festivalbesökare på ena sidan av området och på andra sidan bodde Hells Angels med sina familjer. Så här i efterhand kan jag konstatera att meningen förmodligen var att hålla oss åtskilda och jag tror eg. att Hells Angels medlemmarna skötte sig bättre än vad vi vanliga dödliga gjorde. I alla fall så länge vi lämnade dem i fred..

Nåväl, min nyfikenhet gjorde att jag absolut var tvungen att ta mig bort till deras område för att med egna ögon se hur de hade det och om de såg så skräckinjagande ut som jag trodde.

Sagt och gjort. Jag köpte mig en öl och traskade dit. Jag måste erkänna att jag blev imponerad av deras glänsande motorcyklar i rader med millimeterprecision, storbildsTV, sittgrupper och hur välordnat och trevligt allt såg ut. När jag så går där och spankulerar hör jag en mörk stämma ropa "Du tjejen!" Jag stelnar till men fortsätter gå. Samma röst igen "Hörru tjejen!" Jag låtsas fortfarande inte höra.. Slutligen "Du tjejen kom hit!". Eftersom jag sedan länge insett att det är mig den stora, STORA mannen med det långa LÅÅÅNGA skägget ropar på, vänder jag mig slutligen om och får ÖGONKONTAKT!! Den stora Hells Angels mannen säger då "Kom hit! Jag vill ha din öl!" Stel av fasa vet jag inte vad jag ska säga eller göra men så konstaterar jag i mitt stilla sinne att jag själv betalat för min öl och att INGEN, varken stor eller liten huligan, ska få stjäla den från mig. Så med en väldigt, väldigt liten stämma, men med en mycket, mycket kaxig uppsyn svarar jag honom "Om du vill ha öl får du köpa det själv". 

Tror ni jag pös iväg snabbt ifrån Hells Angels området??? Resten av helgen höll jag mig bara på MIN sida av området och jag var väldigt nöjd över att jag vågade säga ifrån och slapp få skägg i min öl...

Igår berättade en vän att han varit på ett möte i ett skyddsrum. I skyddsrummet fanns en direkttelefon till regeringskansliet. Ni förstår ju själva hur enormt svårt det måste varit att i det läget motstå lusten att lyfta luren och fråga vad de egentligen håller på med i regeringskansliet.

Detta fick mig att avslöja en av mina tvångstankar som jag nästan alltid drabbas av när jag är hos doktorn...

Har ni någonsin sett att de i undersökningsrummen oftast har flera uppsättningar av gummihandskar i olika storlekar? Det har jag!! Varje gång jag ser dessa drabbas jag av en galen längtan att dra på mig ett par, långt upp till armbågarna för att därefter släppa dem med ett SMACK! Precis som läkarna gör i alla sjukhusserier. Jag vet inte varför jag fascineras så av detta eller vad jag egentligen har tänkt att göra när jag väl fått på mig dessa latexhandskar, det kanske är just därför jag aldrig vågat prova...

Sjukt galet, jag vet, men har vi inte alla lite märkliga tvångstankar titt som tätt? Det har ju uppenbarligen i a f jag!

Igår fick vi tittare reda på att Drömmen om Italien blev sann för Theo och Diana!

 Theo, lite i bakgrunden...

Jag har faktiskt haft detta par som favoriter sedan några avsnitt och jag blev glad att det hemliga Rådet valde dem. Anledningen till att jag hade dem som favoriter är, förutom att de jobbat hårt alla veckor utom den då Theo fick en allergichock, faktiskt är det par jag helst hade bott hos om jag sökte B & B i Lapedona.

Framförallt Theo har lockat till många skratt och produktionsbolaget är verkligen mitt i prick när de har lagt på musik till hans uttalanden och handlingar. Jag har funnit stort nöje i att se hur Theo och Diana har fungerat som par. Theo har liksom inte sagt eller gjort någonting utan Dianas tillåtelse och denna får han genom att titta på henne varje gång han säger något och den väna Diana nickar uppmuntrande tillbaka. Båda verkar dessutom tycka väldigt mycket om varandra, ha humor, glimten i ögat och framförallt har de varit vänliga. Typiskt var väl dessutom att Theo var den av de båda som skulle få en allergichock och svullna upp till oigenkännlighet... Inte ens här fick han vara den starka som tog hand om Diana istället för tvärtom! Dock är det härligt att se att detta lite udda par verkligen funnit formerna för att fungera tillsammans trots olikheterna.

Det enda som jag tyckte talade emot dem var att de inte är gifta. Inte för att ett giftemål borgar för att de skulle hålla samman resten av sina liv, men på något sätt känns det ändå som en liten osäkerhetsfaktor...

Lycka till i Lapedona, Theo & Diana! Se till att förvalta er vinst bra och Theo, sätt en ring på Dianas finger snarast, så ingen annan rövar bort henne från dig. Jag tror du behöver henne lite mer än hon behöver dig..

Vilken bra dag detta blev!

I eftermiddags hade vi vinlotteri på jobbet. Det är alltid rafflande spännande då lappar med allas namn skickas runt och nitar och vinster dras om vartannat. Slutligen fanns det bara två lappar kvar. En var med namnet på 1:a pristagaren och den andra en nit. Jag visste att mitt namn stod på en av de båda lapparna och det var jag som skulle dra vinnaren..

Hu, så nervös jag var. Jag försökte verkligen känna in vilken av lapparna som skulle kunna vara min - och jag lyckades!!

Så nu sitter jag här med tre flaskor rödtjut på mitt skrivbord och snålvattnet rinner. En av flaskorna innehåller dessutom ett alldeles delikat Amarone vin, så jag är riktigt nöjd idag.

Dock har myntet en baksida - det blir jag som måste arrangera nästa vinlotteri. Men vad gör man inte för några "gratis" flaskor vin till helgen!?

Här kommer bilder från den mysiga Valborgsmässoaftonen hemma hos mig då mina allra bästa vänner, Mia, Hasse och William, hälsade på mig och Tim. William är dessutom min gudson.

 Innan gästerna kommer måste man hjälpa till att städa, även om man bara är 8 år. Det blir roligare om man varvar dammningen med luftgitarr..

 Vi inledde kvällen med skumpa för både vuxen och barn samt snittar därtill. Killarna gillade särskilt dem med lax och pepparrotscremé.

 Eftersom det var länge sedan killarna träffades fick vi börja med att fira att William fyllt år (dec...)

 Sedan kom julen..

 Slutligen firades Tims födelsedag (april..)

 Innan middagen hann killarna vara lite olydiga, så därför blev det ingen läsk till maten..

 Wille lät sig väl smaka av musslorna.

 Även ryggbiff med kantarellrisotto gick hem.

 Efter middagen röjde killarna upp i köket.

 Detta kort tror jag min son har tagit och jag förstår inte riktigt meningen med det. Kanske menar han att en riktigt bra kväll bör ha en eftertext...? Pax för att heta Örjan i så fall!!!